Förklaringsförsök · Teorier · Trötthet

Trauma och trötthet: Vad är stress?

När jag googlade efter texter om trauma och trötthet hittade jag ett annat blogginlägg också, nämligen PTSD and fatigue: is it normal to feel so tired? av Michele Rosenthal. Det hon tar upp är till största del sånt som jag nämnde i förra inlägget (Varför blir man så trött av PTSD?), men jag fastnar vid en formulering: ”the truth is that your mind is capable of producing 50% more stress than your body can handle”.

Bland annat pga den formuleringen inser jag att jag kanske måste backa ännu lite mer. Att det inte räcker med att börja vid en översikt över vad som kan skapa trötthet vid PTSD. En del av punkterna i förra inlägget handlar om stress, men vad är då stress?

Själv tycker jag att uppdelningen mellan kropp och psyke är komplicerad, framför allt när man kommer till stress. I vården räknas ju stress som något som tillhör det psykiska. Jag vet inte om Michele Rosenthals siffra är rätt när hon skriver att psyket kan skapa 50% mer stress än vad kroppen kan hantera, men i vilket fall kan man med stress överbelasta kroppen, vilket kan ge symptom, fysiska reaktioner i form av till exempel trötthet eller utmattning.

Men vad är stress då? Och är det fysiskt eller psykiskt? Problemet är att det finns många olika sätt att tänka, definiera och förklara det.

Det är vanligt att man skiljer på tillfällig stress och långvarig eller kronisk stress, där det är det senare alternativet som kan orsaka problem. Tillfällig stress kan vara något positivt, som gör att man ökar skärpan och förmågan att prestera i en situation när det behövs, medan man kan bli sjuk av långvarig stress.

Det som skapar stress brukar kallas stressorer. Inte heller de är lätta att definiera, utan en stressor är det som får oss att bli uppe i varv och känna oss stressade. När man hamnar i långvarig stress har man ofta stressorer i flera olika delar av livet, vilket gör att det blir svårt att få tillräckligt med återhämtning. Det kan till exempel vara att man har ett jobb där man är stressad stor del av tiden, har någon i familjen som är sjuk och som man oroar sig för, och att man samtidigt har problem med ekonomin. Jag valde icke-traumatiska exempel här, dels för att det brukar vara den typen av exempel i förklaringar om stress, och dels för att jag tänkte att det är bättre att dela upp det lite.

En av de modeller som finns kring stress delar upp stressreaktionerna i tre faser. Den första fasen handlar om vad som händer när vi utsätts för något stressande, något som är ett allvarligt hot eller en svår påfrestning. Då hamnar man i det som kallas ”alarmfas”. I denna första fas avstannar våra aktiviteter, och vi blir inriktade på att hitta ett sätt att handskas med hotet eller belastningen.

Fas två är en ”motståndsfas”, då massor av energi används för att möta det vi står inför. När man är i motståndsfasen känner man sig stark och som att man klarar vad som helst, eftersom de fysiska stressreaktionerna är skapade utifrån att vi måste klara något som är ett hot mot våra liv. Till exempel att bli attackerad av ett rovdjur.

Den tredje fasen är en ”utmattningsfas”, där effekterna av den överansträngning vi befunnit oss i under fas 2 kommer ifatt. I den fasen känner man sig nästan alltid trött, även om det kan ta sig olika uttryck. Vissa kan få svårt att sova, andra har ett ökat sömnbehov, man kan få en motvilja mot att göra saker, och man kan få olika fysiska symptom. Det kan handla om infektioner, förkylningar, hudproblem, muskelsträckningar och andra inte alltför allvarliga problem.

Om man vid den fasen har möjlighet att få utrymme för återhämtning så kan man återställa det som hamnat i obalans, och må bra igen. Ibland har man inte möjlighet att ta ledigt, åka bort eller på annat sätt skapa plats för återhämtning. En anhörigs sjukdom eller dålig ekonomi, som nämndes som exempel ovan, tar man inte ledigt ifrån så lätt, och det är inte säkert att man kan vara sjukskriven från sitt jobb så länge man behöver för att återhämta sig.

Har man inte möjlighet till återhämtning kan man bli riktigt sjuk av stressen, men mer om det längre fram, för jag ska avsluta för idag innan det här inlägget blir för långt (och min hjärna alldeles för trött).

 

Källor till förklaringarna i det här inlägget:

Institutet för stressmedicin ISM – Vad är stress?

Stressmottagningen – Stress & stressjukdomar

Båda sidorna är besökta den 12 augusti 2018.

Förklaringsförsök · Teorier · Trötthet

Trauma och trötthet: Varför blir man så trött av PTSD?

Jag kan väl börja från början, i detta mitt försök att rota i kopplingen mellan trauma och trötthet. Varför blir man så trött av PTSD? Vilka är orsakerna till trötthet? I blogginlägget Fatigue and PTSD – why am i so tired? tar Jami Deloe upp följande orsaker:

  • Stress – är man stressad är det normalt att känna sig trött. Vid PTSD kan man bli mer än trött av det, man kan bli utmattad av utsättas för stress då.
  • Depression – vid PTSD är depression vanligt, och vid depression är trötthet ett av de vanligaste symptomen.
  • Hypervigilans – det är ett svårt ord, men också svårt att ersätta med något annat. Hypervigilans handlar om när man vid PTSD har en ökad vaksamhet och en ökad uppmärksamhet, speciellt i förhållande till att försöka upptäcka hot. Själv brukar jag tänka på det som att jag har nerverna på utsidan när jag hamnar i det tillståndet. I vilket fall är det ett vanligt symptom vid PTSD, och att ofta eller ständigt vara på spänn och ha uppmärksamheten på max tar kraft.
  • Att bete sig som att allting är ok – med PTSD försöker man ofta hålla upp en fungerande yta, men att få det att se ut som att allt är ok när det inte är det, tar massor av kraft.
  • Triggning – när man blir triggad av olika saker och hamnar i fight/flight/freeze-läge. Fight, flight och freeze är extrema stressreaktioner och efter att ha varit i dem är det vanligt att man känner sig totalt utpumpad.
  • Hur hormonerna påverkas vid trauma – kortisol utsöndras för att vi ska känna mindre smärta och uppleva det som att vi har mer kraft. Vid PTSD kan kroppen hamna i att producera höga nivåer av kortisol under lång tid, vilket kan orsaka trötthet. (Det kan enligt Deloe också orsaka minnesförluster och sänkta nivåer av serotonin.) (Sänkta nivåer av serotonin förknippas med ökad risk för depression, vilket redan nämnts som en orsak till trötthet.)
  • Påverkan av det sympatiska binjure-systemet – kortisol och också andra hormoner produceras i ett komplext system, och när det sker en överbelastning i det systemet kan man hamna i ökad stress, utmattning och trötthet.

Själv har jag tänkt på ytterligare två orsaker som kan bidra till att man upplever olika typer av trötthet vid PTSD

  • Sömnproblem och sömnbrist – vid PTSD är sömnproblem snarare regel än undantag, och problem med sömnen stör kroppens chans till återhämtning, vilket man rent logiskt kan bli trött av. Sömnbrist behöver inte bara leda till trötthet i form av sömnighet, utan det kan också bli mental trötthet, fysisk trötthet och känslomässig trötthet, speciellt om man har sömnproblem under lång tid.
  • Medicinering – om man har sömnproblem, mycket ångest, depression eller plågas väldigt av hyperviligans och triggers, kan det vara en bra idé att dämpa symptomen med mediciner (och med hjälp av en läkare). Man kan inte bota traumaskador med hjälp av mediciner, men det kan vara möjligt att trubba av symptomen så det blir lättare att finnas till. Själv har jag tagit en mängd olika sömnmediciner, lugnande, antidepressiva, och också neuroleptika när de dissociativa symptomen blivit för starka. Hur mycket biverkningar man får är individuellt, men en väldigt vanlig biverkning är just trötthet. Den kan då visa sig till exempel i ökat sömnbehov, att man känner sig avtrubbad och dimmig, eller har svårt att orka med fysisk aktivitet.

Kanske hittar jag fler orsaker när jag hunnit tänka på det mer, och läsa mer om trauma och trötthet, utmattning och fatigue, men redan nu kan vi se att det finns en hel rad med saker som kan göra att man blir trött vid PTSD. De olika sakerna kan leda till olika sorters trötthet; mental, känslomässig eller fysisk, och de tillstånd man hamnar i kan också bäst beskrivas på olika sätt; trötthet, utmattning eller fatigue. Det är inte så lätt att dra upp gränserna mellan de olika typerna av trötthet, och idag har jag inte ens ambitionen att försöka. Det enda jag vill komma fram till är att det finns en rad olika saker som efter trauma kan skapa trötthet, och konstatera att tröttheten i själva verket inte är en enda sak, utan någon form av paraplybegrepp där olika trötta tillstånd kan rymmas.

 

Förklaringsförsök · Teorier · Trötthet

Trauma och trötthet: inledning

Nu innan jag skulle börja posta inlägg på bloggen igen gick jag och tänkte på vad som känns viktigt att skriva om. Det är såklart massor av saker som känns viktiga, men vad känns viktigast just nu, för mig?

Jag var egentligen mitt i ett berättande om integration när jag försvann pga sjukdom, och jag ska fortsätta det någon gång. Fast det känns som att jag behöver börja någon annanstans. Inte för att det är det mest logiska för läsare kanske, utan för det är vad jag mest behöver. Jag behöver skriva om tröttheten, eftersom den är så påtaglig och närvarande i mitt liv, och eftersom den än en gång fått mig nästan helt ur funktion. Och jag behöver skriva, eftersom det är så jag sorterar tankar och fakta. Så jag gör dem begripliga och får dem att handla om mig. Gör jag det till bloggen så kommer det bli av, och jag behöver att det blir av. Därför är det där jag kommer börja.

Innan jag sätter igång vill jag tipsa om det jag tidigare skrivit om, som handlar om trötthet. I en rad inlägg försökte jag beskriva olika typer av trötthet, och hur det kan vara att leva med den och försöka handskas med den. De inläggen finns här:

 

Och i några texter har jag skrivit mer personligt om trötthet, de texterna finns här:

 

Inga av de texterna handlar egentligen specifikt om trauma och trötthet (eller utmattning eller fatigue), man kan ju få de olika typerna av trötthet av olika orsaker. Det jag vill närma mig nu handlar om hur trötthet och trauma hänger ihop. Jag har varken tänkt färdigt än, läst särskilt många av de texter jag sparat länkar till i en mapp i min webbläsare, eller skrivit några av de inlägg som kommer följa. Så jag vet inte var det kommer landa. Om jag kommer lyckas förklara något, för mig själv eller för andra. Men jag vet att jag behöver försöka. Så jag börjar där.