Integration

Strax efter integrationen

Gamla texter, från 2009

”Så svårt. Vill hela tiden fråga dom små delarna hur dom mår. Fast dom är inte där. Dom svarar inte. Jag identifierar mig med Stora, men känner mig egentligen inte som henne heller. Måste nog bara identifiera mig med nåt alls för att känna att jag är på riktigt.”

**

”Det är svårt att allt bara byter form. Vet egentligen att allt som alla delarna var finns kvar. Att det behöver bli en ny form. Att det är bra. Men får panikkänslor och känner mig övergiven och tom. Som om 5/6 av mig bara ryckts bort. Eller kanske 6/6 eftersom jag inte känner mig som Stora heller. De är borta. Fast samtidigt inte. Svårt att lita på nåt alls. Att jag finns. Svårt att identifiera ett jag. Allt som var är borta. Fast nog kvar, men i mycket små bitar och i en enda röra. Svårt att känna igen nåt alls i mig. Och svårt att kommunicera med mig. Svårt att nå mina känslor. Svårt att förklara för mig hur allt är. Varför jag inte behöver vara rädd. Varför det kommer bli bra. Jag vet ju att det är ett bra steg. Tror inte på det bara. Känner bara kaos. Känner inte det som om jag smälter ihop. Känns inte som helhet. Känns som om alla konturer upplösts och jag är en miljard atomer som flyger omkring och krockar med varandra.”

**

”Jag vet inte vad jag ska ha för personligt pronomen. Det finns inget vi mer. Inget jag heller. Det finns ett kaos. På väg från nåt till nåt annat. Mittemellan allt.”

Kommentera

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.