Att vara flera inuti · På 1177.se

Delarna jag var. Liten.

Delarna skrev presentationer av sig bara några veckor innan integrationen. Så när de skrev det hade de hunnit våga finnas och förstå sig på sig själva som delar så mycket de kunde, så mycket som det blev innan integrationen. Klistrar in det de skrev då, med några små ändringar för begriplighetens skull ibland bara.

Stora skriver:

”Liten är jätteliten. Ungefär ett. Hon kan inte prata och tänker inte sådär i ord som man kan senare. Det är väldigt mycket känslor i henne, och det är bara exakt den sekunden det är som existerar, nåt annat går inte att övertyga henne om. Eftersom hon inte förstår ord så går det inte riktigt att förklara det heller. Hon kommunicerar genom att ”ockupera” Stora, så Stora känner hennes känslor. För det mesta har det varit så att Stora fortfarande kan tänka och resonera, liksom tolka det som Liten försöker förmedla, som att Stora haft sitt tänkande kvar. Nån gång har Liten råkat blockera bort hela Stora, då blir det jobbigt. Liten mår rätt dåligt, hon tror att alla som är stora och trygga har upphört att existera, och eftersom hon är så liten så är hon helt övertygad om att det är synonymt med att hon kommer dö nu. Det blir depressivt.”

 

(Liten kom fram bara månaderna innan integrationen. Det tog lång tid att förstå att det var det som hände, att förstå oss på det överväldigande känslokaoset, men jag tror fortfarande att detta är en hyfsad tolkning av det som skedde.)