Att vara flera inuti · Förklaringsförsök · På 1177.se

Jag riskerade allt. Och fick hjälp. (Att vara splittrad)

Kanske kommer man till en punkt när det inte längre går att hålla ihop, att dölja sig för sig själv. Det kan vara logiskt, fast jag vet inte. Vissa verkar kunna fortsätta blunda för vem de är. För mig gick det inte.

Det var en tid när jag slutade fly från mig själv och försökte möta mig på riktigt, inte bara intellektuellt. Det var en tid när jag hade ärligt medkännande ögon som sökte mina, och bra kontakter i vården. Och kanske var det därför allt rämnade, därför helvetet lite i taget kunde bubbla upp till ytan. Därför jag blev synlig för mig själv, och riskerade så mycket mer än jag nånsin gjort. Riskerade allt det innebär att chansa på tillit. Riskerade allt det innebär att låtsas om delarna inför mig själv och inför någon annan. Riskerade allt för chansen att få hjälp.

Jag fick hjälp då. Jag stod på en tryggare plats, riskminimeringen behövde inte vara central. Ytan av skydd kunde spricka, jag kunde låta kaoset komma fram. Och jag kunde få se mig själv, och låta någon annan se mig. Mig, med de olika delarna av mig. De jag var då.

För en gångs skull funkade det. Att få hjälp när jag behövde. Att riskera mig och inte falla handlöst för att den som borde finnas inte fanns där.

Kanske var det en lika stor revolution som att lära känna delarna. Att lära känna tilliten. Den som är trygg på riktigt.

Kommentera

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.