Att vara flera inuti · Förklaringsförsök · På 1177.se

Det kan vara så fantastiskt att uppleva världen. (Att vara splittrad)

Vi var inte så många. De jag nämnt var mina huvuddelar, tror jag. Stora, Lilla, Högstadie, Mellanstadie.

Vi hade en del som var annorlunda med. Hon hade som uppgift att bära minnen som var någon annans. Hon virade in dem i vit dimma och kunde klara att ta hand om dem just för att det inte var hon som upplevt dem. Hon hade inte varit framme och levt något av mitt vanliga liv, i nån period alls, utan bara varit inuti. Hon var väl mer som en funktion än en del egentligen, först.

Sen var det en period när det var väldigt svåra saker och minnen att jobba med och försöka ta hand om, och alla var trötta och krisade och Stora var självmordsbenägen och ingen av de andra kunde ta hand om henne. Då gjorde den delen en förändring och kom fram, ut i verkligheten liksom. För att kunna hjälpa till. Det var bra. Hon hjälpte till i terapin. Fast allra mest kanske hon hjälpte till genom att aldrig ha varit framme, aldrig ha sett världen och upplevt den. Hon gick liksom runt med stora ögon och tyckte att allt var så fantastiskt. Blommor och gräs, att ta en promenad, att andas, att smaka på saker. I stort sett allting.

Det ljus hon hittade i att finnas till var något som hjälpte mig mycket. Speciellt när det var som det var då.

Vi kallade henne för Sot. Hon kunde inte heta som någon ålder, för hon hade ju ingen tid av livet där hon mest hörde hemma. Och något måste hon få heta. Egentligen var det konstigt att kalla henne Sot, eftersom hon tog med så mycket ljus in i systemet. Jag minns inte varför det var rätt namn, men det var det.

Jag hade en mycket liten del med, som mest kändes som ofiltrerade känslor och en annan sorts kaos än de andra hade. Jag tror det var för att ord inte kunde nå den delen av mig. Det var liksom känslor, sinnesintryck och det som kändes här och nu. Inget mer. Och allt var jättestort.

Det var de som var jag. För att vara splittrad är det inte så många. Och vi var som sagt ganska lika. Jag tror det blir stor skillnad om man är väldigt många delar, mot om man bara är några få. Och såklart spelar det stor roll hur svårt eller lätt man har att kommunicera med varandra. Det kan vara på så många olika sätt.

Detta är bara jag. Vem jag var. Ingen mall för hur man är om man är splittrad.

Kommentera

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.