På 1177.se · Vardag

Ibland spökar det gamla, jag har mina sätt att hitta värme då

Jag avslutade inlägget Det finns en annan historia som kastar mörka skuggor, sträcker sig in i detta såhär

”Och ibland spökar det gamla, drar genom mig som iskalla vindar och tvivel. Jag har mina sätt att hitta värme nu, att inte låta dem ta över. Och har mina sätt att stå ut med dem när de drar förbi. De försvinner bort sen, jag vet det. De har inte någon makt i mig mer. Jag låter inte dem ha det.”

Jag fick en fråga sen, om vad jag har för sätt. Så jag tänkte skriva lite om det nu.

Ofta kan det hjälpa mig att göra mig mer närvarande i nuet. Att ta en promenad i naturen brukar lugna mina tankar och känslor. Efter det har jag lättare att inte uppslukas av minnen eller det som finns i dem. De blir bara minnen då, och jag kanske kan sörja det som varit, istället för att köpa det som då var en sanning.

Det brukar vara större risk att falla in i det om jag är stressad eller skör, om jag är överbelastad av för mycket tankar, känslor, eller för mycket av andra människors uppfattningar. Det kan hjälpa då att försöka varva ner och göra mig trygg. Att stänga datorn, telefonen, radion, musiken. Ge plats för vila. Sitta med min katt, dricka te, långsamt laga mat, ge kroppen sånt den behöver för att kunna fylla på och lugna sig. Att skriva ner det som behöver göras på listor, och sen lägga dem där jag inte ser dem, lämna måstena till en annan dag. Att ligga stilla i soffan eller att sätta mig någonstans utomhus och bara andas. Att gå till simhallen där det finns en varmvattenbassäng, ligga i vattnet och bli mjuk och trött.

Ibland stormar det mer än så, då är skrivande min bästa hjälp. När jag känner att jag behöver säga emot, skydda mig, slåss för mig själv, då kan det hjälpa att bara skriva, hur rörigt som helst. För mig klarnar det då, lite i taget, saker kan falla på plats, få rimliga proportioner. Orden är mitt lättaste sätt att hitta konturer i kaos, och det är lättare att hitta mig själv när saker har konturer. I perioder när orden inte räcker eller blir fel har det hjälpt mig att rita, det kan bli en annan sorts konturer av det.

Det låter så enkelt, som att det räcker med fem minuter, men det kan ta ett par dagar, ibland mer än så. Och ändå är det enkelt nu, om man jämför. Alla dessa sakerna bygger på att jag har en trygghet och ett lugn ganska nära nu. Minnena kommer inte som flashbacks, jag har bearbetat saker, de har lagt sig till ro, och stannar för det mesta där. Därför kan det räcka med ganska enkla saker, att försöka vara nära mig och min kropp. Det finns en trygghet där för mig. Det var inte så förut, men nu är det så. Jag är trygg för mig, och i mig är jag trygg.

Kommentera

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.