Till dig som är liten och finns inuti. Om bloggen.

Hej

Hur har du det idag? Jag har det inte så bra. Det är därför jag skriver. Jag är så sjuk med trötthet och smärta så jag orkar nästan ingenting. Mest klappa katten och sova. Och kanske lyssna när någon läser en bok. Det är jättetråkigt. Man blir liksom trött på att det är så tråkigt. Fast det är så, jag är jättesjuk och måste vila nu. Och jag vill att jag ska vara här på bloggen och skriva till dig, fast jag orkar inte. Jag vet inte när jag kommer tillbaka, för jag vet inte när jag orkar nåt igen. Det blir nog ganska länge som jag blir borta. Jag är ledsen för det, jag kommer sakna att skriva till dig och jag tycker det känns jobbigt att vara borta. Men det går liksom inte om man inte orkar.

Sen när jag är piggare igen och orkar nåt ska jag skriva igen. Och så ska jag göra färdigt boken med alla breven som var på min blogg på 1177.se. Den är nästan färdig. Jag fick hem den häromdagen, det är roligt att titta i den. Måste fixa lite till bara. Men jag tänker på det, att sen när jag mår bättre ska den boken bli färdig, och så ska jag komma tillbaka hit och skriva till dig. Jag vet inte när det blir bara. För man vet inte alltid sånt, hur länge man är sjuk.

Jag hoppas du har det bra och att någon är snäll mot dig och tar hand om dig.

Värme / Linnéa

Till dig som är liten och finns inuti. En kropp och att vara ledsen.

Hej

Nu skriver jag till dig fast kanske dom stora tycker att det är deras söndag. Jag vet inte riktigt. Förra saken jag skrev här på bloggen var ju till dig som är liten och finns inuti. Fast sen har jag inte skrivit för det var inte betalt till nya inlägg. De får väl betala om de vill ha texter, de som är stora. Det låter ändå rättvist på nåt sätt. Och nu var det ju jättelängesen jag skrev till dig så nu ville jag göra det.

Hur har du det idag? Jag hoppas att du har det bra.

Jag har inte det så bra. Jag är så trött så jag är sjuk, känns nästan som feber fast jag har inte det. Jag är bara trött. Kroppen vill ingenting, kanske bara klappa katten. Jag ligger mest i soffan under en filt och lyssnar på bok och spelar ett spel i mobilen och väntar på att tiden ska gå så att jag kan må bättre.

Hur känns det för dig när kroppen är sjuk? Kan du gömma dig och slippa vara med då? Eller blir det hemskt och som att vara tillbaka i såna sammanhang där man inte kan bestämma nåt själv?

Jag känner mig ganska ofta övergiven och ensam när jag inte mår bra. Vill helst att nån ska komma och ta hand om mig. Fast förut var det värre. Då kunde det kännas maktlöst med det sjuka, som att jag var inlåst i min kropp och inte kunde välja att slippa det som kändes hemskt. Kanske låter konstigt, men kändes som övergrepp att vara fast och inte få komma loss och inte få må bra. Och då blev det ännu värre än att bara vara sjuk, mycket värre, och så blev jag arg på min kropp för att den stängde in mig i det som gjorde ont och att inte fungera.

Ibland är jag arg på kroppen fortfarande. Fast oftare tänker jag att det inte är den jag ska vara arg på. Den har ju inte gjort nåt egentligen. Den kan inte hjälpa om den inte orkar allting eller är sjuk. Jag kan inte hjälpa det. Inte nåt av mig, inte kroppen heller. Jag kan bli mer ledsen då, när jag tänker att det inte är kroppens fel eller mitt fel. Och när jag är ledsen är det ju också jobbigt, men det är lättare att ta hand om mig då tycker jag, vara snäll mot mig. Tänka vilka saker som kan göra att det känns bättre. Som mjukaste filten eller ännu mjukare katten, att få lyssna på bok och spela spel och slippa orka nåt alls som känns jobbigt ett tag.

Jag blev så trött på att vara arg på mig och bråka med mig hela tiden. När jag var delar gjorde vi det ganska mycket, och jag har gjort det ganska mycket när jag varit en med. Men inget blir bra av det, jag försöker låta bli nu. Inte för att nån säger att jag måste eller borde låta bli, sånt är ju bara jobbigt. Men för att jag tröttnade på att bråka och för att jag kände att det är orättvist mot mig att vara arg på sånt jag inte kan hjälpa och hålla på att skälla på mig för det.

Jag tror jag tycker om mig mer nu, att det är därför jag lättare blir ledsen istället. Det är mjukare med det ledsna. Fast helst skulle jag ju vilja slippa det med, slippa att vara sjuk alls. Fast man får inte välja, det är synd. Och det är inte kroppens fel det heller. Den stänger inte in mig i nåt hemskt, det var bara som det kändes. Den kämpar hela tiden för att jag ska kunna må bättre igen. Det är ju inte alls samma sak. Den är kanske det av mig som är snällast mot mig hela tiden, som hela tiden ser till att jag kan andas och hjärtat slår och den försöker få bort förkylningar och få mig att vila när jag behöver och en massa annat. Tänk att jag så ofta fattat fel och tänkt att det är den som är dum och gör mig illa. Det är konstigt ändå. Ibland kan allt i huvudet bli så rörigt så man inte fattar nåt alls.

Man får nog trassla ut det en liten bit i taget. Och kanske lära sig av andra. Därför hoppas jag att det finns nån annan som är snäll mot dig när du är trött och sjuk, som tar hand om dig och letar upp det som känns mjukt och snällt. Jag tror det är så man kan lära sig att ge det till sig själv sen. Och även om man inte lär sig så är det ju skönt när nån ger en mjukhet och snällhet när man behöver.

Förlåt om det blev rörigt idag, jag är väldigt trött i huvudet.

Värme och allt snällt
och vi hörs igen /Linnéa

Ps. Katten måste få inspektera allting, det har hon bestämt.

Till dig som är liten och finns inuti. Stjärnan.


Hej

Hur har du det idag? Jag är jättetrött. Jag är alltid trött, men nu är jag extra trött för jag var tvungen att göra ett prov och skrev och skrev i flera dagar och det blir man ju trött av. Om man redan är trött och sen gör sånt så är det ju inte konstigt om man blir jättetrött.

Jag oroar nog mig lite för dig. Hur gick det med julen och nyår? Har ni haft nån hjälp, eller har det varit semester för terapeuten eller vem som brukar hjälpa er? Jag hoppas att ni har nån som brukar hjälpa er, och jag hoppas att ni klarat helgerna och klarat om det varit paus. Den är nog slut snart nu, pausen?

Jag vet inte om du tänker på julen, alltså med Jesus och sånt. Man måste ju inte det även om man vill fira jul. Man kan tänka bara på paket och mat och annat om man vill. Fast jag brukar tänka på det. Igår var det trettondagen. Det är då de vise männen hittar fram till bebisen. De följer stjärnan och så hittar de honom.

Jag tänker på att det hade varit bra med en stjärna ibland. Alltså inte för att hitta Jesus. Men när det är mörkt och hemskt i livet och man inte vet vart man ska gå. När det känns som att det bara blir fel vilket håll man än går och som att världen rasar runt en. Då skulle det vara skönt att ha en stjärna att följa. Och att veta att om jag går åt det hållet där stjärnan är, då kommer jag fram till nåt. Man kanske inte måste veta exakt vad det är man ska komma fram till, mer än att det är nåt bra.

Fast ibland känns det liksom som att man bara snubblar runt och tar ett steg i taget och går åt lite olika håll och egentligen inte är på väg nånstans mer än just det där steget som man tar. Det kan bli hopplöst då. När man överlever bara en liten stund i taget.

Jag har det inte så nu, men jag tänker på det ibland. Tänker att det nog spelar roll när man känner att man är på väg mot något. När jag har kunnat känna det så har det spelat roll för mig.

Det kanske inte måste vara en stjärna precis. Men nåt som känns ljust. Nåt som är en riktning att gå mot, så man inte bara snubblar runt utan tänker att man är på väg nånstans, även om det tar lång tid. Kanske en dröm. Nåt man vill bli. Nåt man vill göra. Nåt i alla fall. Som känns som att det kan bli på riktigt. Om det bara är en dröm som är en fantasi vet jag inte om det hjälper. Jag kan tänka att jag skulle vilja skriva böcker som säljer typ en miljon stycken av samma och bli rik. Fast jag tror inte att det kommer hända, så den tanken hjälper inte mig så mycket. Om jag tänker nåt som är lite mindre så känns det lättare, för då kan jag klara att hoppas att det faktiskt ska bli så.

Jag kanske bara tänker konstigt, jag vet inte. Fast jag undrar det. Om du har nån stjärna. Nåt som glittrar långt framme vid horisonten så du vet vilket håll du ska gå åt. Jag tror nog att det kan vara bra att ha. Fast man behöver ju nåt som är bra nu också, precis där man är. Man klarar sig inte på bara en stjärna eller en dröm. Man kanske behöver en katt eller en vän. Eller att terapeuten ska sluta ha semester. Nåt som gör nuet varmt och bättre. Och som gör det lättare att gå åt det hållet. Dit där stjärnan är. Eller drömmen, längtan, det som är ett ljus man bara kan se på avstånd.

Vi hörs igen om två veckor. Jag ska inte glömma att skriva nu, och inte strunta i det som jag gjorde nästan hela hösten. Förlåt om det var jobbigt. Det var för att jag var sjuk, men förlåt ändå. Jag vill inte att det ska vara jobbigt för dig.

Värme och allt snällt /Linnéa

Ps. Man kan hitta alla breven om man går till menyn och sen trycker på Till dig som är liten och finns inuti. Menyn kommer man till om man trycker där det ser ut som några streck.

Till dig som är liten och finns inuti. Lördag.

Hej

Hur har du det idag? Jag tänkte mycket på dig i torsdags, för det var lite konstigt att inte skriva brev till dig då. Jag brukar ju göra det. Och så tänkte jag på om det känns tomt och konstigt för dig också, eller bara för mig. Fast det är ju lite bra att jag kan skriva brev ibland ändå. Bara inte varje torsdag.

Jag undrar hur du har det kanske för att jag inte har det så bra. Så hoppas jag att du har det bättre. Jag är mest för trött och har jättemycket jobb jag inte orkar med och blir yr som att jag ska ramla av stolen om jag tänker för mycket och vill helst ingenting eller kanske äta choklad och klappa katten.

Ibland när det inte känns så bra att finnas behöver jag fantasin. Som att det blir ett eget rum som inte är verkligheten utan nåt annat. Ganska ofta hittar jag en sån fantasivärld i böcker jag läser, då slipper man hitta på själv och det kan kännas lugnt. Fast nu är jag för trött i huvudet så då är det jobbigt att läsa såna lättare böcker också. Så nu bygger jag en liten värld i en skål. Det är bra, jag kan göra det när jag har paus från jobbet och kan tänka typ ”om jag jobbar till kvart över så får jag pyssla lite sen” eller ”om jag gör färdigt denna grejen så får jag fixa en sak till minivärlden efter det”. Då känns det lättare, som att det inte bara är tungt och jobbigt hela tiden.

Och jag tycker om att bygga och att göra och hitta på lösningar. Idag har jag bara gjort en liten glittrig filt till min giraff, för det kändes som att hon kanske behövde en filt att sova i eller gömma sig under. Det kan man ju behöva. Jag gjorde en liten plantering till henne i trädgården häromdagen, som hon tycker är fin. Och ett utkikstorn till den andra giraffen så hon kan spana. Min minidinosaurie fick en trädkoja med lång repstege att klättra upp i.

Det känns bra att få göra snällt till de små leksakerna, och på nåt sätt gör jag snällt till mig också, för jag blir glad av att göra det och att titta på det. Och lite är det skönt att ta hand om nån även om det bara är en plastgiraff, fast det kanske låter konstigt. Jag tror det är skönt med en sån låtsasvärld för att det är lätt där. Kanske inte att allt är lätt att bygga, men man kan göra så att allt bara känns snällt och som lek där. I den verkliga världen finns det så mycket man måste orka och klara av och förstå och sånt man blir trött av. Man kan behöva en paus från det, jag tycker det.

Fast man måste ju orka med den verkliga världen också, det blir inte bra om man kryper in i sina fantasivärldar och försöker stanna där, även om där känns lättare och snällare. Fast som paus tycker jag det är bra. Jag tycker inte att man ska behöva orka med verkligheten precis hela tiden om man inte orkar med den, man måste få vila på de sätt som går.

Hoppas att du har en vilodag idag, eller i alla fall en dag där det får plats mycket vila.

Värme /Linnéa

Ps. På den här bloggen kan man hitta alla gamla brev genom att välja Till dig som är liten och finns inuti i menyn.

Regnkroppens foto.

Regnkroppens foto.

Regnkroppens foto.

Regnkroppens foto.

Till dig som är liten och finns inuti, från 1177.se-bloggen

Uppdatering: 1177.se har tagit bort min blogg från sin sida. Jag har postat en del av texterna därifrån här på bloggen, men texterna i den här kategorin finns inte på nätet just nu.

***

Det här bloggandet började på 1177.se. Det var när bloggen där avslutades som jag startade denna fortsättningsblogg. För att få en överblick över vilka inlägg som finns där har jag samlat dem i några olika inlägg, utifrån deras tema. Många kunde säkert passa lika bra under en av de andra rubrikerna, men alla finns bara på ett ställe. I varje länklista ligger länkarna kronologiskt. De olika inläggen är: Teorier, förklaringar, och om diagnoserOm mig, om dissociation och sånt som var, Om anknytning, Trötthet, smärta och vardag, Övriga inlägg och Till dig som är liten och finns inuti.

~  * *  ~  * *  ~  * *  ~  * *  ~  * *  ~  * *  ~  * *  ~

Brev från 2016

Advent och jul (och inför advent)

Brev från januari-mars 2017

Brev från april-juni 2017

Brev från juli-september 2017