Till dig som är liten och finns inuti · Trötthet · Vardag

Till dig som är liten och finns inuti. När det inte går att varva ner.

Hej

Hur har du det idag? Det blev inget brev förrän senare på dagen idag, hoppas det inte gör nåt. Jag har mått lite konstigt, så jag orkade inte skriva förrän nu.

Vissa dagar är det som att kroppen är helt stressad och inte alls vill varva ner. Mest blir det så när jag är jättejättetrött och vet att jag egentligen helst skulle vilja sova. Fast det går ju inte om kroppen är helt uppe i varv. Du vet, som när hjärtat slår lite för snabbt och man är helt skakig och så. Då somnar jag inte.

Det är svårt vad man ska göra då, tycker jag. För att det lätt blir som att det blir ännu mer stressigt om man försöker vila. Och som att man egentligen är för trött för att göra nåt. Så allt blir liksom fel.

Jag satte mig i alla fall i min soffa med min katt. Hon sov bara, så det var mest tryggt att ha henne nära. Och så hittade jag ett tv-program att titta på och så letade jag fram ett mjukt garn. Jag vet inte varför jag blir lugnare av garn, men jag blir det. Det blev tre små figurer idag. Jag är inte särskilt lugn fortfarande, fast lite mer glad av att det blev figurer, så det var ändå bra tycker jag.

Hoppas att du har det lugnare, och att du allra helst har det bra och känner dig trygg

Värme /Linnéa

 

Förklaringsförsök · Teorier · Trötthet

Trauma och trötthet: Lite småtankar

När man googlar runt och letar efter info om något hittar man så mycket som är intressant, men som kanske inte helt stämmer överens med det man tänkt skriva om. Så nu blir det ett inlägg med några såna saker, bara för att jag tycker det är synd om de inte får nämnas alls.

Det jag hittat som kanske är mest intressant är den här artikeln i Dagens Medicin. Vid stress ökar halten av kortison, det är en del av den normala stressmekanismen hos kroppen. Är någon stressad så borde man då alltså ha högre nivåer av kortison. Tidigare har man istället hittat lägre nivåer hos människor med PTSD, och i den här artikeln tar man upp att man nu också hittat lägre nivåer hos en grupp människor med utmattningssyndrom.

Man har länge tänkt att de onormalt låga nivåerna är ett resultat av långvarig stress, att HPA-axeln inte längre orkar producera lika mycket kortisol. Det som står i artikeln och som jag inte hört tidigare, är att man gjort tvillingstudier kring det när det handlat om PTSD, och då sett att en lägre hippocampusvolym och lägre kortisolnivåer istället är något medfött, inte resultat av långvarig stress. Och artikeln funderar på om det kan vara fallet också när man har låga nivåer vid utmattning. Om det är så, att det är medfött att man har lägre nivåer, så får man ju tolka nivåerna på ett annat sätt. Kanske människor med låg kortisolnivå har en sårbarhet för att lättare få PTSD eller utmattningssyndrom, och i så fall får man skapa en annorlunda modell, som kanske påverkar hur man behandlar eller förebygger tillstånden för dem som har en extra sårbarhet.

Man undersöker det vidare och vet inte än vilket som är det mest korrekta, så än så länge finns det inga fakta och man vet inte vilken av utgångspunkterna som är mest korrekt. Men intressant i vilket fall, tycker jag.

 

När jag sökte efter info om hur man kan tänka kring vilka stressorer som PTSD innebär hittade jag inte så mycket, men jag hittade Life Stressor Checklist (info om den finns här). Det var inte alls det jag sökte efter, men det är en lista med frågor för att kartlägga vad för händelser/stressorer någon varit med om, och som kan vara orsak till en traumatisering. På svenska hittade jag en liknande lista här: Life Events Checklist / Checklista för livshändelser, men det är inte riktigt samma.

Om man är ännu mer intresserad av olika bedömningsinstrument vid posttraumatisk stress kan jag rekommendera den här sidan på Uppsala universitets webbplats.

 

Som en sista sak att ta upp så hittade jag den här publikationen: The stressor criterion for posttraumatic stress disorder: Does it matter? Den handlar också om det kriterium som finns för PTSD-diagnosen som innebär att man måste ha varit med om en traumatisk händelse. De undersöker om det spelar någon roll vad man varit med om för typ av händelse, och kommer fram till att sett till symptom och hur sjuk man blir spelar det inte så stor roll. Tror jag i alla fall, jag orkade bara läsa abstract för texten, och är rätt trött i huvudet, men lite intressant tycker jag det är, så tänkte att jag länkar så den som är mer intresserad kan läsa själv (och förstå bättre än jag).

Förklaringsförsök · Teorier · Trötthet

Trauma och trötthet: PTSD och stress, en reflektion

I de två senaste inläggen har jag gått igenom lite av vad stress är. (Inläggen finns här: Vad är stress? och här: Vad händer i kroppen vid långvarig stress?) Anledningen till att jag gjort det är för att jag insåg att jag måste börja där för att kunna koppla ihop trauma och trötthet. Mycket av tröttheten man kan få pga trauma hänger nämligen ihop med stress.

Det borde kanske inte vara så förvånande, det heter ju posttraumatisk STRESS till exempel. Traumaskador är på många sätt stresskador, skador som man fått av den extrema stress som ett trauma innebär.

I det här inlägget tänkte jag bara göra en snabb reflektion över hur de saker jag skrivit om i de senaste tre texterna hänger ihop, visa att de gör det.

I inlägget om vad stress är skrev jag att det är långvarig stress man kan bli sjuk av. PTSD är ett syndrom man kan få av extrem stress, men tillståndet innebär också stress, och det är en stress som varar under lång tid. Om man ser till stressorer kan man hitta en mängd av dem som antingen är en del av PTSD eller vanliga för människor med PTSD.

Att bli triggad är en stressor, och att leva med rädslan för att man när som helst kan bli triggad in i flashbacks är en annan. Jag har inte sett någon formulera det som att flashbacks är stressorer, det är väl ett ord som man brukar använda för mer vardagliga saker. Men om man tänker på saken är det klart att flashbacks är stressorer. Ett trauma innebär att man utsätts för en extrem stress, och en flashback innebär att man återupplever traumat. Även om återupplevandet kan vara av bara fragment av traumat brukar flashbacks innebära en väldigt stor stresshöjning. Mardrömmar som innehåller invaderande minnen är stressorer på samma sätt och sömnproblem av olika slag kan absolut ses som stressorer.

Att försöka hålla ihop, ha en fungerande yta, klara det som måste klaras i en vardag, kan vara så ansträngande om man lever med PTSD att egentligen alla delar av det kan ses som stressorer. Hypervigilansen som gör att man har nerverna på utsidan eller är extra känslig för alla tecken på hot, gör att till exempel att vara hemifrån eller vara bland andra människor i sig kan vara stressorer, även om inget händer eller man inte hamnar i flashbacks.

Ofta är man beroende av vård och myndigheter, och förutom att det kan vara extra stressande som traumatiserad att vara beroende av någon som är i auktoritetsställning, så får man tyvärr ofta räkna med att bli misstrodd, dåligt bemött och liknande, vilket såklart också är stressorer, både när det händer och när man oroar sig för att det ska hända.

Har man en dålig ekonomi för att man behöver vara sjukskriven, inte klarar att jobba heltid eller lägger alla pengar på terapi, så kan det vara ytterligare en stressor.

Har man blivit traumatiserad av någon man haft en nära relation till kan det leda till att man har dåliga relationer till exempel till andra i familjen, vilket är en stressor till. Och har man komplex PTSD med dissociation, eller om PTSD är nytt för en, så kan man ha svårt att förstå vad som händer och varför, och ovissheten är också en stressor.

Säkert finns det många fler exempel på vad som kan vara stressorer vid PTSD, det är i alla fall helt klart att om man har PTSD så lever man med massor av stressorer.

Tänker man på PTSD utifrån modellen om tre olika faser av stress, så kan man se det som att man i PTSD hela tiden rör sig mellan alarmfas, motståndsfas och utmattningsfas. I hyperviligans och när man blir triggad är man antingen nära eller mitt i en alarmfas, i flashbacks, mardrömmar eller dissociativa reaktioner kan man vara i motståndsfasen, och när man väl lyckas ta sig ur det hamnar man i utmattningsfasen.

Som faserna är beskrivna tror jag det är tänkt att de ska vara en lite längre tid, men som jag upplevt PTSD har det ofta handlat om att kastas mellan alarm och motstånd, och någon gång ibland hinna fram till utmattningsfasen. Sällan har det funnits tid att återhämta mig innan jag hamnat i en ny alarmfas.

Bristen på återhämtning i utmattningsfasen är det som gör att vi riskerar att bli sjuka av stressen. Det är inte så svårt att se att PTSD är ett tillstånd som inte bara skapats av stressen som trauman innebär, utan också ett tillstånd som med alla sina stressorer och det eviga pendlandet mellan alarm- och motståndsfaserna innebär en stor risk att man blir sjuk av den stress tillståndet innebär.

Balansen mellan energimobolisering och anabolism kan vara störd under lång tid, regleringssystemen kan sluta fungera normalt pga de stora påfrestningarna, och man kan även på andra sätt påverkas rent fysiskt. Det kan innebära att man blir sjuk på olika sätt, och bland annat kan man drabbas av olika typer av trötthet, som vid utmattning, fatigue och kanske också kronisk trötthet.