Till dig som är liten och finns inuti

Till dig som är liten och finns inuti. Element och broderi.

Hej

Hur har du det idag? Jag fryser lite om tårna för det är ganska kallt ute och bara en liten bit av mitt element är varmt. Resten är jättekallt istället. Så det blir inte så varmt till tårna då. Jag vet att jag kan säga till vaktmästaren och att han kommer och fixar det till mig då, men jag orkar inte just nu. Jag är så trött och har inte städat och ibland tycker jag att man får slippa orka. Det känns mindre jobbigt att frysa om tårna än att orka det. Jag kan ju ha tjocka strumpor liksom.

Förutom att frysa om tårna så broderar jag ganska mycket och lyssnar på någon bok. Jag tycker om att brodera, fast jag får ont av det så jag låter för det mesta bli. Fast nu känns det värt det. Som att världen blir lite tryggare och ljusare och lättare att finnas i av garnerna och färgerna och att räkna och få ordning och att det blir en bild och fint. Som att det är värt att få mer ont av det som känns snällt med det.

Jag tycker det är svårt ibland, att veta vad något är värt. Det är så lätt att bara strunta i sig på olika sätt. Kanske strunta i kroppen. Den kanske fryser eller har ont och andra bitar av mig tycker att det inte spelar så stor roll. Men kroppen kanske hellre ville att jag skulle säga till vaktmästaren och inte brodera.

Ibland försöker jag prata med kroppen som om den var en annan del inuti. Jag tycker det kan hjälpa. Att liksom säga hej är det ok om vi gör såhär? Och kanske säga att om jag får sy lite och bli glad av det så kan jag bli lugnare och det kanske kroppen också gillar, och jag kan ligga med en värmekudde på axeln sen, det tycker den väl om? Som att jag kommer överens med mig och med det i mig som inte mår så bra av nåt jag gör. Inte bara struntar i det, det i mig som gör ont eller mår dåligt av något.

Fast var kanske konstigt förklarat. Jag är rätt trött i huvudet. Jag hoppas att du har det bra idag i alla fall. Och att du slipper frysa om tårna eller har varma strumpor. Och kanske att du har något som känns som lek och ljus att få göra.

Värme och snällt
Linnéa

Till dig som är liten och finns inuti

Till dig som är liten och finns inuti. Om bloggen.

Hej

Hur har du det idag? Jag har det inte så bra. Det är därför jag skriver. Jag är så sjuk med trötthet och smärta så jag orkar nästan ingenting. Mest klappa katten och sova. Och kanske lyssna när någon läser en bok. Det är jättetråkigt. Man blir liksom trött på att det är så tråkigt. Fast det är så, jag är jättesjuk och måste vila nu. Och jag vill att jag ska vara här på bloggen och skriva till dig, fast jag orkar inte. Jag vet inte när jag kommer tillbaka, för jag vet inte när jag orkar nåt igen. Det blir nog ganska länge som jag blir borta. Jag är ledsen för det, jag kommer sakna att skriva till dig och jag tycker det känns jobbigt att vara borta. Men det går liksom inte om man inte orkar.

Sen när jag är piggare igen och orkar nåt ska jag skriva igen. Och så ska jag göra färdigt boken med alla breven som var på min blogg på 1177.se. Den är nästan färdig. Jag fick hem den häromdagen, det är roligt att titta i den. Måste fixa lite till bara. Men jag tänker på det, att sen när jag mår bättre ska den boken bli färdig, och så ska jag komma tillbaka hit och skriva till dig. Jag vet inte när det blir bara. För man vet inte alltid sånt, hur länge man är sjuk.

Jag hoppas du har det bra och att någon är snäll mot dig och tar hand om dig.

Värme / Linnéa