Att ta tag i bloggen

Jag har tänkt rätt mycket på den här bloggen de senaste veckorna. För det blir liksom inte av att sätta mig och skriva, och så tänker jag samtidigt att det är ok för att jag är så trött och inte orkar, och att det är dumt för att jag vill och borde. Det blir dåligt samvete av det, fast jag bestämt att det får bli när det funkar.

Och jag har tänkt rätt mycket på vilka saker jag gjort i höst, och varför de blivit just de sakerna som blivit av och inte andra. Jag tror man kan sammanfatta det med att jag gör det jag bestämt att jag ska göra. Antingen om det är för att det är studierna som jag måste fixa för att få studiemedel till våren (och ha råd att betala hyran och sånt där som är rätt högprioriterat), eller om det är nåt annat jag valt att ta på mig. Nästan allt som varit lite extra eller sånt jag kan ta tag i när det finns tid och kraft över har inte blivit av. För visst har det funnits tid över, men verkligen inte kraft. Så när jag harvat mig igenom mina att göra-listor så har jag struntat i resten.

Har tänkt på det och tänkt på om jag ska bestämma mig för att strunta i den här bloggen. Jag kanske inte kan trycka in den på mina att göra-listor när jag är så sliten som jag är nu. Fast när jag tänkte mer på det så tror jag inte det är sant. Det tar inte så lång tid att skriva ett inlägg (inte de flesta inläggen i alla fall), och de spelar stor roll för mig. Så det ger ju nåt också. När jag grunnat på det så kom jag fram till att jag kan fixa ett inlägg i veckan. Jag fixade så det kunde komma tre i veckan på 1177-bloggen, och innan det kunde jag få ihop till ett i veckan på min gamla blogg. Det är inte precis som att jag mått bra hela tiden då. Men jag hade bestämt mig. Och hade kommit igång. Jag har nog varken riktigt kommit så långt som till att bestämma mig för en riktig form för den här bloggen, eller kommit igång med den. Det var en dålig och rörig tid att avsluta och börja på nåt nytt, när jag avslutade med 1177. Och hösten har inte varit bra. Så det är inte konstigt att det blivit som det blivit.

Men jag har tänkt på det nu. Och kommit fram till att jag vill bestämma mig för att skriva, och vill komma igång. Att jag tror på min förmåga att hålla liv i bloggen sen då, om jag bara tar de två stegen. Så nu gör jag det.

Söndag får vara blogg-dag, och vartannat inlägg får vara till små som finns inuti och vartannat mer vuxna texter. Och nu finns det betalt för några stycken inlägg, så jag kan publicera några på de pengar som kommit in. Men kommer det en söndag och det inte ramlat in tillräckligt med pengar för inlägget, så postar jag ett kort inlägg och skriver det, och så skickar jag iväg själva inlägget när det förra är betalt. För det är så formen är, jag publicerar ett nytt när det förra blivit betalt. Det går att läsa mer om den formen här.

Och nu ska jag ta tag i att skriva ett nytt inlägg, ett som handlar om nåt annat än själva bloggandet, så det första söndagsinlägget kommer redan idag.

Till dig som är liten och finns inuti. Jag har inte försvunnit.

Hej

Hur har du det? Vet du, flera gånger i veckan tänker jag att jag ska sätta mig och skriva saker till den här bloggen. Tänka på vad jag vill säga, skriva några färdiga inlägg och sen kanske några tankar som ska bli inlägg en annan gång. Så som jag brukar göra. Fast det blir inte. Jag vill, men det blir inte ändå.

Jag är så väldigt trött i huvudet. Så jag gör det som är nödvändigt, jag läser böckerna till min skola och tar hand om katten, jag lagar lite mat ibland och tar en promenad nån gång, försöker orka simma så jag inte ska få för ont i kroppen. Det hjälper att simma, tycker jag. Fast sen går det inte, att göra nåt mer. Det kvittar vad jag tänker och vill och om jag saknar att göra det. För jag är så trött så att orden bara ramlar omkring och blir huller om buller i huvudet, och helst vill jag bara sova eller gråta och ännu hellre vill jag kanske bara slippa typ allt.

Om jag försökte tvinga mig att skriva då eller tänka på vad jag skulle skriva så skulle det inte bli bra. Så jag tänker hela tiden att jag ska göra det en annan dag. Och en annan dag. Skjuter fram det. Och så blir det inte.

Det blir inte ett så långt inlägg idag, för jag är fortfarande för trött i huvudet för att skriva nåt särskilt eller tänka på nåt svårt. Jag ville bara säga att jag inte glömt dig. Och att jag skriver mer en annan dag, när jag mår lite bättre. Den där andra dagen kanske inte blir på ett tag, jag vet inte. Fast jag vet att jag saknar att skriva på en sån här blogg och att jag irriterar mig på att jag inte kommit igång, på att jag inte orkar, inte klarar det jag vill och på nåt sätt behöver.

Men det är som det är. Jag är här, fast jag har inte så många ord. Vi hörs en annan gång.

Värme /Linnéa

Ps. Fixat en massa med min minivärld. Finns hus och allting nu.

Hurra! Ett inlägg i månaden är säkrat.

Blir glad för de bidrag jag får in, och just nu är jag jätteglad för att jag fått in månadsgivare på Patreon som motsvarar ett blogginlägg i månaden. Ett i månaden är ju inte så mycket, men det känns som en grund liksom, som att bloggen faktiskt finns om det blir ett i månaden. Och det blir nog fler än så, det tror jag. Ville bara säga tack i alla fall.

Vill du läsa mer om upplägget för bloggen eller hur man gör för att ge bidrag kan du kolla här.

Till dig som är liten och finns inuti. Hej.

Hej.

Det är lite konstigt att skriva till dig här, på en ny plats. Fast egentligen är det väl inte så stor skillnad, det känns så bara. Och känns lite som att det är busigt att skriva fast det är tisdag. Det brukar ju vara torsdagarna som är brev-dagar. Fast jag tror det blir lite blandat på den här bloggen, och inte varje vecka. Jag vet inte än. Idag blir det i alla fall. Och det är ett brev kvar som kommer på den gamla bloggen, jag ville bara att det skulle finnas nåt på denna när den andra tar slut. Och kändes som att det var viktigast att skriva ett brev till dig, så nu gör jag det.

Jag undrar hur du har det. Jag undrar ju alltid det, fast du behöver inte säga till mig hur det är. Kanske att jag skriver så mest för att jag hoppas att du har det bra. Och att du ska känna efter och komma på att det är viktigt hur du har det. Man kan lätt glömma det, att det är viktigt. Tänker att om jag påminner om det, skriver att jag undrar, så kanske du lättare kan se att det är viktigt. Fast vet inte om det är en bra idé, om det funkar. Och ibland skriver jag väl det bara för att jag undrar. Inte för nåt särskilt mer än så.

I förra veckan var det höstdagjämningen. Då är det lika mycket mörkt och ljust på ett dygn. Innan är det mer ljust, och nu är det mer mörkt. Jag tycker det är skönt. Jag gillar mörkret. Gillar skymningen och att den inte kommer lika sent, utan att jag kan vara ute i den. Gillar allt det grå. Och gillar när natten är mörk. Kvällen också. Jag blir lugn av det och kan sova bättre.

Fast jag förstår om man är rädd för mörkret istället. Både om det är hemma och om man är ute. På ett sätt är mörkret läskigt, jag vet inte riktigt varför jag inte är så rädd för det. Men jag fattar om man är det.

Jag är sån som blir trött av ljuset på våren, och allergisk av gräs och sånt. Så jag blir piggare av hösten, för då är jag inte allergisk mer, och det var längesen det jobbiga vårljuset gick över. Sommaren tycker jag kan vara lite jobbig med, kanske inte mest för ljuset, men för att det är så mycket man förväntas göra och orka och sådär. På hösten blir det vardag igen. Jag tycker det är tryggare och lugnare, så jag blir mindre trött då.

Fast kan ju vara olika. Man är så olika, människor och delar. Och katten också. Fast hon kanske är som andra katter, mer att det är annorlunda med höst. Hon har fått jättetjock päls redan, fast det inte blivit kallt. Det är gosigt att klappa henne då, fast det är det förstås alltid, på sommaren med. Bara att man får städa mer när hon tappar en massa hår istället för att ha vinterpäls. Fast det kan man ju orka eftersom hon är bäst.

Jag kanske ska göra det nu, klappa henne. Jag är rätt trött idag, för jag var ute och åkte igår. Var vid havet  och var ute och gick. Det var skönt, fast det är lång resa och det blev trött i mig av att gå också. Så får ta det lugnt idag, får vänta med att vara duktig till en annan dag.

Vi hörs igen, förr eller senare.

Värme /Linnéa

Pust och suck igen

Fattar inte varför det tar sån tid att fixa med bloggen. Ska typ fixa en liten grej och nästa gång jag kollar på klockan så har det gått drygt en timme. Men.. nu finns iaf delningsknappar och lite småsaker är tillfixade. Jag får ordna ett snyggt sidhuvud en annan gång, och släppa detta nu. Faktiskt.