Okategoriserade · Till dig som är liten och finns inuti

Snigelliv. (Till dig som är liten och finns inuti.)

Hej
Har ni vinter där du är? Vi har kanske lite, det beror på hur man räknar. Vissa dagar är det rimfrost så allt glittrar och i vattnet är det is. Och ibland är det kallt.

Känns det ok för dig, med vinter eller att det inte är så mycket vinter? Och hur har du det mitt i allt? För min del är det rätt lagom mycket vinter nu. Jag saknar inte snö och slipper gärna halka, och rimfrosten är jättefin. Isen också, fast den är i bitar.

Jag hoppas att du har det fint. Jag gör alltid det. Jag har sagt det så många gånger nu så om du brukar läsa här har du säkert blivit trött på mig. Men jag vill liksom det alltid, att du ska ha det bra. Att du ska få ha sånt som känns bra. Kanske snö om du tycker om det, eller slippa snö om det känns bättre. Och mest vill jag att du ska ha plats att finnas och att nån ska ta hand om dig när du behöver.

Jag tar hand om mig själv idag. Det har blivit lite för mycket den senaste veckan, så jag är ännu tröttare än vanligt. Idag är jag som en snigel, jättelångsam. Ibland känns det jobbigt tycker jag, för att allt tar så lång tid. Fast idag känns det bra. Liksom tryggt att det inte är bråttom med nåt och att jag inte måste nåt. Jag måste bara ta det så långsamt som jag behöver. Om det tar mig två timmar från att jag vaknar tills att jag orkar gå upp är det ok, och om jag sen mest orkar ligga och lyssna på bok är det också ok. Idag har det mest varit sånt. Slumra, vila, ligga med katten på magen, ligga i badet med jättemycket badskum. Kanske jag orkar gå på ett möte ikväll, mest för att det är skönt att träffa människor. Det är inte så långt eller jobbigt. Och bara på andra sidan vägen. Så kanske. Jag har inte bestämt mig än. Det är ok så. Jag får vara en trött snigel som tar hela dagen på mig för att bestämma mig och det får vara lika ok om jag går som om jag inte går. Idag känns det lugnt, livet som snigelmänniska. Det är skönt. Fast jag önskar såklart att jag var pigg, men om jag nu inte är det så känns det bättre att det är lugnt i det långsamma.

Ljus och hopp /Linnéa

Till dig som är liten och finns inuti

De små strecken. (Till dig som är liten och finns inuti)

Hej
Hur har du det idag? Jag hoppas att det är bra. Att det känns tryggt och skönt att det är vardag och lite mer vanligt igen, inte en massa högtider och speciella saker att orka med. Och hoppas att du får plats i er vardag. Att du kan göra sånt du mår bra av och få lite tid, även om de andra också behöver sin tid.

Jag mår inte så bra, orkar inte så mycket alls. De små sakerna kan bli så viktiga då. Ibland känner jag mig som en skattletare som letar efter det fina. För det fina blir så viktigt. Och det måste inte vara så stora saker, kanske till och med att jag inte orkar med de stora sakerna utan bara de små. Just nu är jag glad för bladen på den här växten. För att den är liksom randig och för att det ser ut som att nån har ritat små små streck på den. (Det är ganska smutsigt, bladet, jag fick det med posten. Och ville inte störa det för mycket just nu, det verkar jättejobbigt att resa i ett brev ju. Och sen komma till ett nytt hem och så ska man bo där bara. Jag blir trött av att tänka på det bara.)

Kanske att det inte spelar så stor roll egentligen, att det är små streck på bladet. Fast samtidigt gör det ju det. För jag blir glad av att titta på det. Ibland behöver det kanske inte spela mer roll än så för att faktiskt räknas.

Finns det något du blir glad av just nu? Jag hoppas det.
Värme /Linnéa

Till dig som är liten och finns inuti

Tycker du om att skriva eller rita? (Till dig som är liten och finns inuti.)

Hej
Hur har du det idag? Jag är trött. Det känns knappt som att jag behöver säga det längre, jag är ju det hela tiden. Förlåt att jag inte skrev igår, jag vill skriva på torsdagarna så du vet när det kommer ett nytt brev, men mitt huvud orkade inte med det.

Jag håller på att fixa med en bok där såna som är dissociativa får ha med texter eller bilder. Det är ett svårt ord, dissociativ, och det kan betyda typ tusen olika saker. Det kan betyda att man är flera inuti. Det är ganska roligt att fixa med det, tycker jag. Det finns inte precis såna böcker, i alla fall inte på svenska. Det känns bra att det ska finnas en nu i alla fall. Snart.

Om du tycker om att skriva eller rita får du vara med. Jag fattar om det är för läskigt eller så, dessutom har jag glömt säga det så nu är det inte så många dagar kvar. Jag måste ha det som ska vara med den 15 januari. Det är på tisdag.

Det som ska vara med i boken ska vara om tre olika saker. Man får själv välja vilket man vill skriva eller rita eller göra andra bilder om. Antingen ska det handla om varför man började dissociera. Alltså varför ni blev flera inuti. Eller så ska det handla om vardag med dissociation. Alltså hur det är att leva med de andra som finns inuti kroppen, hur det kan kännas när de bestämmer och man inte får leka när man vill till exempel, fast man är liten och behöver få göra det. Eller så kan det handla om vård och myndigheter. Alltså till exempel kan man berätta om hur det känns när man äntligen får finnas hos en terapeut eller hur det var när det fanns en massa som sa att man inte var på riktigt. Eller hur det känns att ta mediciner. Eller nåt annat som är om vård.

Det skulle vara roligt om du ville vara med. Fast du måste inte. Man måste inte orka eller våga eller vilja. Men jag vill säga att du får. För jag skulle bli glad av det, om du var med. Det är inte bara de vuxna som spelar roll. Du spelar också roll. Därför får du också vara med i boken.

Om du har någon vuxen som kan hjälpa dig kan ni kolla på den här hemsidan för att hitta mer information: regnlund.se/antologi

Annars kan du skriva eller göra en bild och skicka till mig på antologiprojektet@gmail.com så frågar jag det jag behöver veta och så ordnar det sig. Kanske det är för svårt att klara själv ändå, om du är väldigt liten. Så det är bäst om någon större inuti kan hjälpa till.

Tänk på att det inte är så mycket tid kvar bara. Så ifall du vill vara med måste det fixas nu nästan bums.

Hoppas dagarna är snälla mot dig och att livet inte är för bråkigt. Eller de andra inuti. De kan vara rätt bråkiga, jag vet det. Jag hoppas de kan vara lugna ett tag så du får ha det lugnt och lite tryggare.

Värme /Linnéa