Att ta tag i bloggen

Jag har tänkt rätt mycket på den här bloggen de senaste veckorna. För det blir liksom inte av att sätta mig och skriva, och så tänker jag samtidigt att det är ok för att jag är så trött och inte orkar, och att det är dumt för att jag vill och borde. Det blir dåligt samvete av det, fast jag bestämt att det får bli när det funkar.

Och jag har tänkt rätt mycket på vilka saker jag gjort i höst, och varför de blivit just de sakerna som blivit av och inte andra. Jag tror man kan sammanfatta det med att jag gör det jag bestämt att jag ska göra. Antingen om det är för att det är studierna som jag måste fixa för att få studiemedel till våren (och ha råd att betala hyran och sånt där som är rätt högprioriterat), eller om det är nåt annat jag valt att ta på mig. Nästan allt som varit lite extra eller sånt jag kan ta tag i när det finns tid och kraft över har inte blivit av. För visst har det funnits tid över, men verkligen inte kraft. Så när jag harvat mig igenom mina att göra-listor så har jag struntat i resten.

Har tänkt på det och tänkt på om jag ska bestämma mig för att strunta i den här bloggen. Jag kanske inte kan trycka in den på mina att göra-listor när jag är så sliten som jag är nu. Fast när jag tänkte mer på det så tror jag inte det är sant. Det tar inte så lång tid att skriva ett inlägg (inte de flesta inläggen i alla fall), och de spelar stor roll för mig. Så det ger ju nåt också. När jag grunnat på det så kom jag fram till att jag kan fixa ett inlägg i veckan. Jag fixade så det kunde komma tre i veckan på 1177-bloggen, och innan det kunde jag få ihop till ett i veckan på min gamla blogg. Det är inte precis som att jag mått bra hela tiden då. Men jag hade bestämt mig. Och hade kommit igång. Jag har nog varken riktigt kommit så långt som till att bestämma mig för en riktig form för den här bloggen, eller kommit igång med den. Det var en dålig och rörig tid att avsluta och börja på nåt nytt, när jag avslutade med 1177. Och hösten har inte varit bra. Så det är inte konstigt att det blivit som det blivit.

Men jag har tänkt på det nu. Och kommit fram till att jag vill bestämma mig för att skriva, och vill komma igång. Att jag tror på min förmåga att hålla liv i bloggen sen då, om jag bara tar de två stegen. Så nu gör jag det.

Söndag får vara blogg-dag, och vartannat inlägg får vara till små som finns inuti och vartannat mer vuxna texter. Och nu finns det betalt för några stycken inlägg, så jag kan publicera några på de pengar som kommit in. Men kommer det en söndag och det inte ramlat in tillräckligt med pengar för inlägget, så postar jag ett kort inlägg och skriver det, och så skickar jag iväg själva inlägget när det förra är betalt. För det är så formen är, jag publicerar ett nytt när det förra blivit betalt. Det går att läsa mer om den formen här.

Och nu ska jag ta tag i att skriva ett nytt inlägg, ett som handlar om nåt annat än själva bloggandet, så det första söndagsinlägget kommer redan idag.

Till dig som är liten och finns inuti. Jag har inte försvunnit.

Hej

Hur har du det? Vet du, flera gånger i veckan tänker jag att jag ska sätta mig och skriva saker till den här bloggen. Tänka på vad jag vill säga, skriva några färdiga inlägg och sen kanske några tankar som ska bli inlägg en annan gång. Så som jag brukar göra. Fast det blir inte. Jag vill, men det blir inte ändå.

Jag är så väldigt trött i huvudet. Så jag gör det som är nödvändigt, jag läser böckerna till min skola och tar hand om katten, jag lagar lite mat ibland och tar en promenad nån gång, försöker orka simma så jag inte ska få för ont i kroppen. Det hjälper att simma, tycker jag. Fast sen går det inte, att göra nåt mer. Det kvittar vad jag tänker och vill och om jag saknar att göra det. För jag är så trött så att orden bara ramlar omkring och blir huller om buller i huvudet, och helst vill jag bara sova eller gråta och ännu hellre vill jag kanske bara slippa typ allt.

Om jag försökte tvinga mig att skriva då eller tänka på vad jag skulle skriva så skulle det inte bli bra. Så jag tänker hela tiden att jag ska göra det en annan dag. Och en annan dag. Skjuter fram det. Och så blir det inte.

Det blir inte ett så långt inlägg idag, för jag är fortfarande för trött i huvudet för att skriva nåt särskilt eller tänka på nåt svårt. Jag ville bara säga att jag inte glömt dig. Och att jag skriver mer en annan dag, när jag mår lite bättre. Den där andra dagen kanske inte blir på ett tag, jag vet inte. Fast jag vet att jag saknar att skriva på en sån här blogg och att jag irriterar mig på att jag inte kommit igång, på att jag inte orkar, inte klarar det jag vill och på nåt sätt behöver.

Men det är som det är. Jag är här, fast jag har inte så många ord. Vi hörs en annan gång.

Värme /Linnéa

Ps. Fixat en massa med min minivärld. Finns hus och allting nu.

Adventskalender

Jag håller på att göra en adventskalender till mig själv. Den är nästan färdig nu. Jag tror jag behöver göra den för att jag inte mår så bra nu. Som att jag samlar den kraft jag har och gör nåt snällt till mig. Och så har jag det där sen och kan se det, veta att det är snällt från mig till mig. Det spelar roll, jag känner det, fast jag kan inte förklara så bra med ord just nu, för jag är så himla trött i huvudet.

Egentligen skulle jag mest göra reklam för en annan adventskalender, en man kan köpa av mig. Eller egentligen är det två olika, antingen en med 4 paket eller en med 24. De är tänkta att passa dem som behöver lite värme och trygghet och lite saker att pyssla med när det är advent. Kanske om man tycker om advent och vill få ha det lite extra bra då, eller om man tycker det är en jobbig tid och behöver nåt som känns lite tryggt då. Jag hoppas att de kan vara bra för dem som får dem. Det går att läsa lite mer och beställa i min estsy-affär: etsy.com/shop/regnlund

Ja, det var mest det jag ville. Vi hörs en annan dag när mitt huvud är lite piggare än såhär.

Hurra! Ett inlägg i månaden är säkrat.

Blir glad för de bidrag jag får in, och just nu är jag jätteglad för att jag fått in månadsgivare på Patreon som motsvarar ett blogginlägg i månaden. Ett i månaden är ju inte så mycket, men det känns som en grund liksom, som att bloggen faktiskt finns om det blir ett i månaden. Och det blir nog fler än så, det tror jag. Ville bara säga tack i alla fall.

Vill du läsa mer om upplägget för bloggen eller hur man gör för att ge bidrag kan du kolla här.

Till dig som är liten och finns inuti. Lördag.

Hej

Hur har du det idag? Jag tänkte mycket på dig i torsdags, för det var lite konstigt att inte skriva brev till dig då. Jag brukar ju göra det. Och så tänkte jag på om det känns tomt och konstigt för dig också, eller bara för mig. Fast det är ju lite bra att jag kan skriva brev ibland ändå. Bara inte varje torsdag.

Jag undrar hur du har det kanske för att jag inte har det så bra. Så hoppas jag att du har det bättre. Jag är mest för trött och har jättemycket jobb jag inte orkar med och blir yr som att jag ska ramla av stolen om jag tänker för mycket och vill helst ingenting eller kanske äta choklad och klappa katten.

Ibland när det inte känns så bra att finnas behöver jag fantasin. Som att det blir ett eget rum som inte är verkligheten utan nåt annat. Ganska ofta hittar jag en sån fantasivärld i böcker jag läser, då slipper man hitta på själv och det kan kännas lugnt. Fast nu är jag för trött i huvudet så då är det jobbigt att läsa såna lättare böcker också. Så nu bygger jag en liten värld i en skål. Det är bra, jag kan göra det när jag har paus från jobbet och kan tänka typ ”om jag jobbar till kvart över så får jag pyssla lite sen” eller ”om jag gör färdigt denna grejen så får jag fixa en sak till minivärlden efter det”. Då känns det lättare, som att det inte bara är tungt och jobbigt hela tiden.

Och jag tycker om att bygga och att göra och hitta på lösningar. Idag har jag bara gjort en liten glittrig filt till min giraff, för det kändes som att hon kanske behövde en filt att sova i eller gömma sig under. Det kan man ju behöva. Jag gjorde en liten plantering till henne i trädgården häromdagen, som hon tycker är fin. Och ett utkikstorn till den andra giraffen så hon kan spana. Min minidinosaurie fick en trädkoja med lång repstege att klättra upp i.

Det känns bra att få göra snällt till de små leksakerna, och på nåt sätt gör jag snällt till mig också, för jag blir glad av att göra det och att titta på det. Och lite är det skönt att ta hand om nån även om det bara är en plastgiraff, fast det kanske låter konstigt. Jag tror det är skönt med en sån låtsasvärld för att det är lätt där. Kanske inte att allt är lätt att bygga, men man kan göra så att allt bara känns snällt och som lek där. I den verkliga världen finns det så mycket man måste orka och klara av och förstå och sånt man blir trött av. Man kan behöva en paus från det, jag tycker det.

Fast man måste ju orka med den verkliga världen också, det blir inte bra om man kryper in i sina fantasivärldar och försöker stanna där, även om där känns lättare och snällare. Fast som paus tycker jag det är bra. Jag tycker inte att man ska behöva orka med verkligheten precis hela tiden om man inte orkar med den, man måste få vila på de sätt som går.

Hoppas att du har en vilodag idag, eller i alla fall en dag där det får plats mycket vila.

Värme /Linnéa

Ps. På den här bloggen kan man hitta alla gamla brev genom att välja Till dig som är liten och finns inuti i menyn.

Regnkroppens foto.

Regnkroppens foto.

Regnkroppens foto.

Regnkroppens foto.