Till dig som är liten och finns inuti. Stjärnan.


Hej

Hur har du det idag? Jag är jättetrött. Jag är alltid trött, men nu är jag extra trött för jag var tvungen att göra ett prov och skrev och skrev i flera dagar och det blir man ju trött av. Om man redan är trött och sen gör sånt så är det ju inte konstigt om man blir jättetrött.

Jag oroar nog mig lite för dig. Hur gick det med julen och nyår? Har ni haft nån hjälp, eller har det varit semester för terapeuten eller vem som brukar hjälpa er? Jag hoppas att ni har nån som brukar hjälpa er, och jag hoppas att ni klarat helgerna och klarat om det varit paus. Den är nog slut snart nu, pausen?

Jag vet inte om du tänker på julen, alltså med Jesus och sånt. Man måste ju inte det även om man vill fira jul. Man kan tänka bara på paket och mat och annat om man vill. Fast jag brukar tänka på det. Igår var det trettondagen. Det är då de vise männen hittar fram till bebisen. De följer stjärnan och så hittar de honom.

Jag tänker på att det hade varit bra med en stjärna ibland. Alltså inte för att hitta Jesus. Men när det är mörkt och hemskt i livet och man inte vet vart man ska gå. När det känns som att det bara blir fel vilket håll man än går och som att världen rasar runt en. Då skulle det vara skönt att ha en stjärna att följa. Och att veta att om jag går åt det hållet där stjärnan är, då kommer jag fram till nåt. Man kanske inte måste veta exakt vad det är man ska komma fram till, mer än att det är nåt bra.

Fast ibland känns det liksom som att man bara snubblar runt och tar ett steg i taget och går åt lite olika håll och egentligen inte är på väg nånstans mer än just det där steget som man tar. Det kan bli hopplöst då. När man överlever bara en liten stund i taget.

Jag har det inte så nu, men jag tänker på det ibland. Tänker att det nog spelar roll när man känner att man är på väg mot något. När jag har kunnat känna det så har det spelat roll för mig.

Det kanske inte måste vara en stjärna precis. Men nåt som känns ljust. Nåt som är en riktning att gå mot, så man inte bara snubblar runt utan tänker att man är på väg nånstans, även om det tar lång tid. Kanske en dröm. Nåt man vill bli. Nåt man vill göra. Nåt i alla fall. Som känns som att det kan bli på riktigt. Om det bara är en dröm som är en fantasi vet jag inte om det hjälper. Jag kan tänka att jag skulle vilja skriva böcker som säljer typ en miljon stycken av samma och bli rik. Fast jag tror inte att det kommer hända, så den tanken hjälper inte mig så mycket. Om jag tänker nåt som är lite mindre så känns det lättare, för då kan jag klara att hoppas att det faktiskt ska bli så.

Jag kanske bara tänker konstigt, jag vet inte. Fast jag undrar det. Om du har nån stjärna. Nåt som glittrar långt framme vid horisonten så du vet vilket håll du ska gå åt. Jag tror nog att det kan vara bra att ha. Fast man behöver ju nåt som är bra nu också, precis där man är. Man klarar sig inte på bara en stjärna eller en dröm. Man kanske behöver en katt eller en vän. Eller att terapeuten ska sluta ha semester. Nåt som gör nuet varmt och bättre. Och som gör det lättare att gå åt det hållet. Dit där stjärnan är. Eller drömmen, längtan, det som är ett ljus man bara kan se på avstånd.

Vi hörs igen om två veckor. Jag ska inte glömma att skriva nu, och inte strunta i det som jag gjorde nästan hela hösten. Förlåt om det var jobbigt. Det var för att jag var sjuk, men förlåt ändå. Jag vill inte att det ska vara jobbigt för dig.

Värme och allt snällt /Linnéa

Ps. Man kan hitta alla breven om man går till menyn och sen trycker på Till dig som är liten och finns inuti. Menyn kommer man till om man trycker där det ser ut som några streck.

Till dig som är liten och finns inuti. Julafton.

Regnkroppens foto.

Hej

Hur har du det idag? Jag hoppas att du har det bra. Det är ju julafton. Då ska alla små ha det bra, tycker jag.

Vet du? Jag önskar så mycket för dig, fast jag inte ens känner dig. Eller så gör jag det. Man vet ju inte vem det är som läser. Men kanske att jag inte känner dig, men jag önskar för dig ändå. Önskar att du ska ha fått vakna lugn den här julaftonsmorgonen, med små fjärilar i magen för att det är just julafton. Önskar att du ska vara trygg med att du får finnas och slippa bråka med andra inuti. Att de ska se dig och hur viktig du är. Att du ska känna dig självklart välkommen.

Jag önskar att ni bara ska träffa människor som ni är trygga med idag, eller inga människor alls om ni inte vill. Att ni ska få göra sånt ni längtar efter och behöver, oavsett vad det betyder. Kanske betyder det att slippa fira julen alls. Fast helst vill jag att ni ska få ha en jul som är bra för er. Som är att fira er och att ni finns och tycker om varandra. Där just du kan känna dig sedd och förstådd och uppskattad. Önskar att du ska få julklappar bara från såna som du tycker om och som du vet tycker om dig, och utan att det blir nån tacksamhetsskuld eller dåligt samvete. Utan att det känns som att julklapparna är istället för nåt annat. Som tröst eller att nån lyssnar på dig. Att de inte är en muta och inte att liksom köpa nåt av dig, inte så du blir tvungen till nåt bara för att du får paket. Att du får få, bara. Och att det ska kännas ljust och lugnt och bra. Att du ska känna att du är värd det. Du är verkligen värd fina paket och saker och att det du längtar efter ska komma till dig.

Jag önskar dig god mat och godis och kanske musik som du tycker om. En mjuk filt att vila i när du är trött, och att få lyssna på andras prat utan att vakta vad de säger eller vad som inte sägs. Önskar att du ska veta att du inte behöver vakta, för inget hemskt kommer hända. Önskar att det ska vara sant. Att ingen fara finns för dig. Att det är över och inte kommer ske igen. Att du är skyddad nu och kan slappna av. Somna om du vill. Bara för att du är trött och behöver det. Kanske mätt. Kanske bara för att känna att det går, att det inte behövs att du gör nåt. Att du inte behöver ta hand om nåt, inte göra så att ni kan fly, ingenting. Jag önskar att du ska få vara ett barn bara. Slappna av och vara omhändertagen. Så som barn ska bli omhändertagna.

Jag önskar dig ett stjärnfall så du får önska något, eller ett pepparkakshjärta som delar sig i tre delar, för då får man också önska. Och jag önskar att du inte behövde önska nåt stort. Som att förstå hur man ska kunna orka finnas, eller att ni slapp vara med om hemska saker. Jag önskar att det var självklart och att du kunde önska nåt som liksom egentligen är onödigt. Som en ny tröja kanske. Eller bara att det ska fortsätta vara som det är. Jag önskar verkligen att det lugna och trygga ska få vara självklart för dig, att rädslan ska vara borta och att allt det hemska ska vara minnen som känns som minnen, inte som nåt som känns som att det händer nu. Önskar att allt ska lägga sig till ro och att du ska finnas som den du är. Vara omtyckt och ta emot det som känns ljust och veta att det ljusa finns även för dig, inte bara för andra.

Jag önskar dig en god jul. Jag önskar verkligen dig en god jul.

Vi hörs igen
Värme /Linnéa

Regnkroppens foto.

Till dig som är liten och finns inuti. Jag har inte försvunnit.

Hej

Hur har du det? Vet du, flera gånger i veckan tänker jag att jag ska sätta mig och skriva saker till den här bloggen. Tänka på vad jag vill säga, skriva några färdiga inlägg och sen kanske några tankar som ska bli inlägg en annan gång. Så som jag brukar göra. Fast det blir inte. Jag vill, men det blir inte ändå.

Jag är så väldigt trött i huvudet. Så jag gör det som är nödvändigt, jag läser böckerna till min skola och tar hand om katten, jag lagar lite mat ibland och tar en promenad nån gång, försöker orka simma så jag inte ska få för ont i kroppen. Det hjälper att simma, tycker jag. Fast sen går det inte, att göra nåt mer. Det kvittar vad jag tänker och vill och om jag saknar att göra det. För jag är så trött så att orden bara ramlar omkring och blir huller om buller i huvudet, och helst vill jag bara sova eller gråta och ännu hellre vill jag kanske bara slippa typ allt.

Om jag försökte tvinga mig att skriva då eller tänka på vad jag skulle skriva så skulle det inte bli bra. Så jag tänker hela tiden att jag ska göra det en annan dag. Och en annan dag. Skjuter fram det. Och så blir det inte.

Det blir inte ett så långt inlägg idag, för jag är fortfarande för trött i huvudet för att skriva nåt särskilt eller tänka på nåt svårt. Jag ville bara säga att jag inte glömt dig. Och att jag skriver mer en annan dag, när jag mår lite bättre. Den där andra dagen kanske inte blir på ett tag, jag vet inte. Fast jag vet att jag saknar att skriva på en sån här blogg och att jag irriterar mig på att jag inte kommit igång, på att jag inte orkar, inte klarar det jag vill och på nåt sätt behöver.

Men det är som det är. Jag är här, fast jag har inte så många ord. Vi hörs en annan gång.

Värme /Linnéa

Ps. Fixat en massa med min minivärld. Finns hus och allting nu.

Till dig som är liten och finns inuti. Lördag.

Hej

Hur har du det idag? Jag tänkte mycket på dig i torsdags, för det var lite konstigt att inte skriva brev till dig då. Jag brukar ju göra det. Och så tänkte jag på om det känns tomt och konstigt för dig också, eller bara för mig. Fast det är ju lite bra att jag kan skriva brev ibland ändå. Bara inte varje torsdag.

Jag undrar hur du har det kanske för att jag inte har det så bra. Så hoppas jag att du har det bättre. Jag är mest för trött och har jättemycket jobb jag inte orkar med och blir yr som att jag ska ramla av stolen om jag tänker för mycket och vill helst ingenting eller kanske äta choklad och klappa katten.

Ibland när det inte känns så bra att finnas behöver jag fantasin. Som att det blir ett eget rum som inte är verkligheten utan nåt annat. Ganska ofta hittar jag en sån fantasivärld i böcker jag läser, då slipper man hitta på själv och det kan kännas lugnt. Fast nu är jag för trött i huvudet så då är det jobbigt att läsa såna lättare böcker också. Så nu bygger jag en liten värld i en skål. Det är bra, jag kan göra det när jag har paus från jobbet och kan tänka typ ”om jag jobbar till kvart över så får jag pyssla lite sen” eller ”om jag gör färdigt denna grejen så får jag fixa en sak till minivärlden efter det”. Då känns det lättare, som att det inte bara är tungt och jobbigt hela tiden.

Och jag tycker om att bygga och att göra och hitta på lösningar. Idag har jag bara gjort en liten glittrig filt till min giraff, för det kändes som att hon kanske behövde en filt att sova i eller gömma sig under. Det kan man ju behöva. Jag gjorde en liten plantering till henne i trädgården häromdagen, som hon tycker är fin. Och ett utkikstorn till den andra giraffen så hon kan spana. Min minidinosaurie fick en trädkoja med lång repstege att klättra upp i.

Det känns bra att få göra snällt till de små leksakerna, och på nåt sätt gör jag snällt till mig också, för jag blir glad av att göra det och att titta på det. Och lite är det skönt att ta hand om nån även om det bara är en plastgiraff, fast det kanske låter konstigt. Jag tror det är skönt med en sån låtsasvärld för att det är lätt där. Kanske inte att allt är lätt att bygga, men man kan göra så att allt bara känns snällt och som lek där. I den verkliga världen finns det så mycket man måste orka och klara av och förstå och sånt man blir trött av. Man kan behöva en paus från det, jag tycker det.

Fast man måste ju orka med den verkliga världen också, det blir inte bra om man kryper in i sina fantasivärldar och försöker stanna där, även om där känns lättare och snällare. Fast som paus tycker jag det är bra. Jag tycker inte att man ska behöva orka med verkligheten precis hela tiden om man inte orkar med den, man måste få vila på de sätt som går.

Hoppas att du har en vilodag idag, eller i alla fall en dag där det får plats mycket vila.

Värme /Linnéa

Ps. På den här bloggen kan man hitta alla gamla brev genom att välja Till dig som är liten och finns inuti i menyn.

Regnkroppens foto.

Regnkroppens foto.

Regnkroppens foto.

Regnkroppens foto.

Till dig som är liten och finns inuti. Hej.

Hej.

Det är lite konstigt att skriva till dig här, på en ny plats. Fast egentligen är det väl inte så stor skillnad, det känns så bara. Och känns lite som att det är busigt att skriva fast det är tisdag. Det brukar ju vara torsdagarna som är brev-dagar. Fast jag tror det blir lite blandat på den här bloggen, och inte varje vecka. Jag vet inte än. Idag blir det i alla fall. Och det är ett brev kvar som kommer på den gamla bloggen, jag ville bara att det skulle finnas nåt på denna när den andra tar slut. Och kändes som att det var viktigast att skriva ett brev till dig, så nu gör jag det.

Jag undrar hur du har det. Jag undrar ju alltid det, fast du behöver inte säga till mig hur det är. Kanske att jag skriver så mest för att jag hoppas att du har det bra. Och att du ska känna efter och komma på att det är viktigt hur du har det. Man kan lätt glömma det, att det är viktigt. Tänker att om jag påminner om det, skriver att jag undrar, så kanske du lättare kan se att det är viktigt. Fast vet inte om det är en bra idé, om det funkar. Och ibland skriver jag väl det bara för att jag undrar. Inte för nåt särskilt mer än så.

I förra veckan var det höstdagjämningen. Då är det lika mycket mörkt och ljust på ett dygn. Innan är det mer ljust, och nu är det mer mörkt. Jag tycker det är skönt. Jag gillar mörkret. Gillar skymningen och att den inte kommer lika sent, utan att jag kan vara ute i den. Gillar allt det grå. Och gillar när natten är mörk. Kvällen också. Jag blir lugn av det och kan sova bättre.

Fast jag förstår om man är rädd för mörkret istället. Både om det är hemma och om man är ute. På ett sätt är mörkret läskigt, jag vet inte riktigt varför jag inte är så rädd för det. Men jag fattar om man är det.

Jag är sån som blir trött av ljuset på våren, och allergisk av gräs och sånt. Så jag blir piggare av hösten, för då är jag inte allergisk mer, och det var längesen det jobbiga vårljuset gick över. Sommaren tycker jag kan vara lite jobbig med, kanske inte mest för ljuset, men för att det är så mycket man förväntas göra och orka och sådär. På hösten blir det vardag igen. Jag tycker det är tryggare och lugnare, så jag blir mindre trött då.

Fast kan ju vara olika. Man är så olika, människor och delar. Och katten också. Fast hon kanske är som andra katter, mer att det är annorlunda med höst. Hon har fått jättetjock päls redan, fast det inte blivit kallt. Det är gosigt att klappa henne då, fast det är det förstås alltid, på sommaren med. Bara att man får städa mer när hon tappar en massa hår istället för att ha vinterpäls. Fast det kan man ju orka eftersom hon är bäst.

Jag kanske ska göra det nu, klappa henne. Jag är rätt trött idag, för jag var ute och åkte igår. Var vid havet  och var ute och gick. Det var skönt, fast det är lång resa och det blev trött i mig av att gå också. Så får ta det lugnt idag, får vänta med att vara duktig till en annan dag.

Vi hörs igen, förr eller senare.

Värme /Linnéa