Till dig som är liten och finns inuti

Ditt hjärtas dag? (Till dig som är liten och finns inuti)

Hej
Hur har du det idag på alla hjärtans dag? Är det en jobbig dag, så som högtider kan vara? En dag att känna sig ensam på?

Jag tycker inte det är en så jobbig dag, tycker att den går lätt att ignorera om jag vill, fast sånt är ju olika. Jag tror det är en större grej nu än när jag växte upp. Sånt påverkar ju, har det alltid varit ståhej så blir det en mer särskild dag än om det mer är att man kan välja själv när man är vuxen.

Jag ville fira lite idag. Kanske inte alla hjärtans dag egentligen. Men att jag orkat ta mig igenom de senaste månaderna som varit jättejobbiga och att det är bättre nu. Inte bra, men bättre. Och att jag blivit färdig med två böcker. Jag fick dem från tryckeriet igår och kände det som att jag kunde andas ut nu för att de är färdiga och för att de är fina. Och kanske liksom.. allt.

Eller inte allt. Jag vill ju inte fira dåliga saker och huvudvärk och sånt. Men tänker att ofta så är det så slitsamt att finnas bara, att orka dammsuga och tvätta håret och ge katten mat och gå ut och prata med vården och planera mat och allt som är vardag. Och det som är jobbigt när man är sjuk, som att ha ont till exempel. Och det är ju inte fel att man tänker på de sakerna och kämpar med det som är just nu, för det behövs ju. Vem lagar annars mat till mig, om jag inte tar hand om det? För det mesta ingen alls. Och ingen tvättar mitt hår heller. Eller har ont istället för mig ett tag. Det som man måste kämpa med måste man kämpa med liksom.

Fast jag tänker att ibland är det bra att ta en paus när det går. Att stanna och tänka på vad som är ganska bra ändå. Kanske lite bättre nu än förut. Jag är sjukare än jag varit på rätt många år, min kropp vill inte funka så bra alls. Det är sant och ger mig en massa kamp. Men böckerna jag blev färdig med är också på riktigt. Dem kan jag vara stolt och glad över. Och fast jag inte mår bra i kroppen så mår jag bättre inuti. Jag sover för det mesta bra och har aldrig flashbacks till exempel. Och jag tycker om mig. Det gjorde jag inte förut.

Idag har jag tänkt rätt mycket på sånt. Vad som egentligen är värt att fira just nu. Jag är inte så mycket för att göra en massa positiva övningar och se det ljusa i allt eller hitta något att tacka för varje dag eller sånt. Jag tycker det bara är hemskt och inte blir bra, känner mig mest kvävd av det. Men kanske det är bra att hitta något sätt att fokusera på det som är ljust och bra ibland. Det som gör att man tycker om sig, tycker att man är bra, kan något, har kommit någonstans. Och det man tycker om i världen. Det behöver inte vara så stora saker. Kanske bara att katten har mjuk päls och att det var så skönt att solen värmde igår och att det fanns mjuka knoppar som jag kunde klappa på. Kanske nån gång ibland att man kan få stanna upp och fira det lite. Det som är bra med en själv och livet.

Har du firat något idag? Och har någon firat dig idag, varit extra snäll mot dig?

Kan du se saker som är bra med att vara du, och varför andra kan tycka om dig? Och kan du tycka om dig själv?

Det är inte så lätta saker. Fast viktiga. Det är viktigt att ha nån som tycker om en. Jag hoppas du har det. Och om du inte tycker om dig nu hoppas jag att det känns som att det skulle kunna vara möjligt att göra det nån gång. Jag hoppas att du kommer närmare och närmare det.

Och jag hoppas du kan se att det är bra att du finns. Att du är värd kärlek och saker som känns snälla och att bli firad ibland. Kanske med blommor och kaka och te, om du är lite som jag. Kanske med nåt helt annat, om andra saker känns som de bästa för dig. Man är ju olika. Det är ok. Det viktigaste är att få sånt ibland som gör att man känner sig omtyckt, tänker jag. Och ibland tycker jag att det är jätteskönt att ge sånt till mig själv, liksom för att visa mig att jag tycker om mig. För jag gör faktiskt det nu. Det känns stort, känns värt att fira.

Värme /Linnéa

Till dig som är liten och finns inuti

Vad skulle du vilja säga? (Till dig som är liten och finns inuti)

Hej
Hur har du det idag? Jag väntar på att vaktmästaren ska komma och göra mitt element varmt igen. Jag är inte så bra på att vänta. Jag vill hellre till exempel sova. Katten har gått och gömt sig. Det är nog lika bra, hon tycker inte om människor som hon inte känner. Och för det mesta vägrar hon lära känna nya.

Jag jobbar lite med den där boken jag skrev om en annan gång. Den där det är olika texter och bilder av såna som dissocierar. Jag tänkte på dig faktiskt när jag satt och läste texterna som ska vara med. Jag undrar vad du hade velat berätta om du kunnat skriva och inte varit rädd och det inte fanns nåt annat som gjorde att du inte kunde vara med. Vad hade du velat säga till världen om det inte fanns risk för att nån blev arg på dig eller att det blev dåligt på något annat sätt? Det undrar jag.

Vet du det själv? Ibland vet man ju inte, eftersom ingen liksom brytt sig om att fråga. Hur ska man veta då att någon kan undra och att det man tänker på kan vara viktigt? Jag tycker att det är viktigt i alla fall. Det du tänker på. Det du hade velat berätta. Du behöver inte berätta för mig ändå, kanske är det bättre om du säger såna saker till nån du känner och träffar. Men jag ville säga det ändå, att jag fattar att det är viktigt, sånt du vill säga. Och att jag undrar om du vet det, att det är viktigt. Jag undrar om du vet att du är viktig. Jag hoppas det.

Värme /Linnéa

Till dig som är liten och finns inuti

Nej nej nej. (Till dig som är liten och finns inuti.)

Hur har du det idag? Förlåt att jag inte skrev igår. Och höll på att inte skriva idag heller. Igår var jag trött för att jag var på en vårdgrej i onsdags och idag är jag trött för att jag var på en vårdgrej idag. Det är för mycket vård. Jag och katten surar och kurar och myser lite också kanske, men mest surar och kurar vi nu. Fast kanske att hon tjurar mer för att jag ger henne äcklig mat. Jag visste ju inte det när jag köpte den, men hon tycker jag ska slänga den och ge henne god mat istället. Jag tycker det verkar onödigt. För hon äter den efter en kvart eller så, men hon är sur. Jag måste ju veta att jag gör fel.

Jag är trött på att det är så mycket tråkigt som ska ta all kraft. Som vård. Jag vet att vård ska vara en bra sak och ibland måste man och.. ja.. jag fattar det där. Men om jag tycker det är jobbigt och inte orkar nästan nåt annat? Då blir jag tjurig. Gjorde broderi där det står nej nej nej bara för det. Satte det på blommor idag. I en lite trasig ram, för det kändes som att det passade. Det blev lite bättre då. Lite mindre tjurigt.

Jag kanske orkar skriva mer nästa vecka. Och på rätt dag. Jag kände att jag ville skriva nåt i alla fall för jag har ju inte glömt det. Jag orkade inte bara. Jag orkade faktiskt bara sitta i soffan med katten och tänka nej. Ibland får det vara så. För att det är så.

Hoppas du är lite gladare.
Värme /Linnéa