Smärta · Till dig som är liten och finns inuti · Trötthet · Vardag

Kom ihåg. (Till dig som är liten och finns inuti.)

Hej
Hur har du det idag? Här är det ingen ordning. Min katt är mycket ordningsam. Man ska stiga upp på samma klockslag (i alla fall inte senare), vila ungefär samma tider, få godis på bestämda tider. Man ska göra saker på rätt sätt. Till exempel är det mycket irriterande om jag gömmer hennes godisar på nya ställen när vi leker godiskurragömma, för hon vet ju var de ska finnas, var hon ska leta. Jag ska gärna ligga i soffan en stund på eftermiddagen och då ska jag ha filten på mig, så hon kan ligga på min mage på filten om hon vill. Ibland vill hon inte, det är inte det som är det viktiga. Det viktiga är att det ska vara ordning. Allt ska liksom vara rätt.

Den här veckan har det inte varit ordning på nånting, tror jag. Det har varit bekymmersamt för henne. En dag steg jag upp vid fyra och nästa dag ville jag inte alls göra det. En annan dag sov jag jättelänge mitt på dagen och idag har jag förstört ordningen genom att ta fram dammsugaren. Att städa förstör alltid ordningen, tycker hon.

Jag blev lite sjuk. Inte så mycket, men lite. Så orkade jag inte röra mig, och då fick jag ont för att jag varit så stilla. Och då kunde jag inte sova utan vaknade mitt i natten för att jag hade ont. Sen tog liksom ordningen slut. Jag ställde in det jag hade planerat, för det gick inte att orka. Och visst har jag gjort saker, det är liksom ingen ordning på vilka och när bara. Min katt fattar inte ens hälften av allt jag sysslar med, det är nog tur, för hon hade blivit knäpp på mig då, för att det inte finns så mycket ordning alls. Allt blir huller om buller. Det blir lätt så när jag sover dåligt. Lite för att jag är trött och lite för att jag måste vila mycket mer på dagarna då.

Det är därför jag bloggar på en fredag istället för en torsdag. För jag glömde. Jag skriver upp alla viktiga saker på en lista, vad jag ska göra vilken dag. För jag är dålig på att komma ihåg dem annars också, inte bara en sån här vecka. Jag skriver upp att jag ska blogga. Det är viktigt, det känns viktigt att skriva till dig även om jag inte skriver nåt särskilt viktigt så ofta. Det är viktigt för att du är viktig och för att jag sagt att jag ska skriva på torsdagar.

Men det räcker liksom inte att jag skriver upp att jag ska göra det på en torsdag om det är för mycket oordning för att hålla reda på vilken dag det är. Jag orkade visst inte det denna veckan. Så det blev så. Jag glömde inte dig, jag var bara dålig på att komma ihåg vilken dag det var.

Ibland får det vara som det är bara. Tills något blivit lite bättre och saker kan funka annorlunda igen. Ibland är det inte så mycket mer att göra än så, att låta tiden gå och liksom vänta. Se vad som kan bli möjligt och när. Se om det går att hitta en ordning igen. Jag tror det gör det.

Nästa vecka ska jag ha semester, då glömmer jag nog att skriva. Eller så bestämmer jag redan nu att jag är ledig nästa vecka. Ja, det gör jag. Nästa vecka är jag ledig från att skriva. Så gör det inget om jag inte kommer ihåg. Jag behöver vila från alla kom ihåg-lappar. Och katten. Jag tycker mycket om henne, men ibland behöver man vila från nästan allt. Vara nån annanstans, se nåt annat. Göra nåt annat. Kanske inget särskilt. Sova i en annan säng, gå en annan väg. Bara ha paus. I alla fall tycker jag att jag behöver det, man är kanske olika. Jag är glad för min semester.

Hoppas jag kan hålla ordning på mig tillräckligt för att åka på rätt dag med rätt tåg och inte gå vilse sen. Jag tycker det är skönt med kartor i mobilen, att de kan säga var jag är. Då slipper jag komma ihåg det. Det kan vara en väldigt svår sak att komma ihåg faktiskt.

Värme /Linnéa

Smärta

Trauma och smärta

Har kollat lite på två olika texter som handlar om trauma och smärta. Det ena är en artikel som handlar om samband mellan PTSD och kronisk smärta, där man tittat på forskning andra gjort och sammanställt resultaten från dem och analyserat samsjukligheten. Den finns här och jag kan ärligt säga att jag inte läst så mycket mer än sammanfattningen. Den andra texten jag kollat på är ett blogginlägg som handlar om komplex PTSD och att vara konstant spänd i musklerna, och hur det är som en rustning eller ”armoring” som de kallar det på engelska. Blogginlägget finns här.

Jag tycker att det är intressant med de där sambanden, det var därför jag klickade mig vidare till texterna. Och jag tycker överlag att fysiska konsekvenser av traumatisering undersökts för lite och tas för lite på allvar.

Samtidigt.. jag befinner mig nog nån annanstans med mig själv. För jag håller på att försöka ta in och handskas med hur min överrörlighet och min smärta hänger ihop. Och överrörlighet gör också att man kan bli konstant spänd i musklerna. Inte som ett traumaskydd då, utan helt enkelt för att lederna är för ostabila, så det är ett sätt för kroppen att försöka hålla en upprätt trots allt. Det tar massor av kraft och man kan få ont av det, som man alltid kan få ont av spända muskler (förutom att man kan få ont i själva lederna också).

Och på vissa sätt hänger det väl ihop, att jag tycker att det är viktigt att det skrivs om trauma och smärta, och att jag blir lite trött och uppgiven av att läsa det. För jag tror det är viktigt att förstå de fysiska konsekvenserna av trauma. Ju mer komplex traumatisering det är, desto större risk för olika typer av problem med kroppen tror jag man har. Och det är viktigt. Att bli sedd, trodd och hjälpt i de problemen. Det är kunskap som kan leda dit.

Och det är kunskap som kan leda till en mer nyanserad och vettig bild av läget. Jag tror det är där uppgivenheten ligger, för att det känns så långt borta. För att vården är så väldigt mycket antingen eller. Om jag är traumatiserad och har ont, då är det liksom självklart att det är så att jag har ont pga trauman. Kanske för att jag spänner mig som ett sätt att skydda mig, eller bara att ökad stress leder till ökad muskelspänning (för att stress i grunden förbereder en för att fly eller slåss). Sen är det punkt och om jag försöker bli hörd i nåt mer så är jag nån form av vårdmässig rättshaverist och inbillningssjuk och jag borde bara gå hem och sluta störa vården och ta tid som nån med riktiga problem kunde ha.

Fast det kan ju vara både och. Jag kan ha (haft) konstanta spänningar pga trauman och jag kan ha konstanta spänningar pga överrörlighet. De två orsakerna kan ha samverkat och förvärrat läget. Det låter rimligt i mina öron. Och jag hade behövt få hjälp utifrån det då. Hjälp att förstå och vägledning i egenbehandling och kanske lite anpassad sjukgymnastik. Men det är bara en sak i taget, alltid. Och det blir kasst, för även om saker kan samverka och förstärka varandra, så kan det vara olika åtgärder som hjälper. Avslappning kan vara bra mot traumaspänningar, men mot överrörlighetsspänningar hjälper det inte så värst, för inte blir mina leder mer stabila för att jag djupandas och släpper stressen.

Vet inte vad jag ville komma fram till egentligen. Mer än att jag är trött. Och att jag önskar att någon kunde orka se helheten och hjälpa en utifrån den, jag är så trött på att det bara ligger hos mig, och att jag är den som ska förstå när insatser som riktas mot ett problem jag har kan förvärra ett annat problem. Men ja.. det är sant att många med smärta är traumatiserade, och kanske att det kan vara en väg framåt. Åtminstone för dem som söker vård för sin smärta och inte sina trauman, att de kan bli ledda till att få hjälp för båda. Det kanske är för komplicerat att ha flera olika saker som leder till liknande symptom.

På 1177.se · Smärta · Trötthet · Vardag

Trötthet, smärta och vardag, från 1177.se

Uppdatering: 1177.se har tagit bort min blogg från sin sida. Jag har postat en del texter därifrån här på bloggen, men inte alla. I listan nedan har jag försökt göra det tydligt vilka texter som nu finns att läsa på nätet och vilka som inte gör det.

***

Det här bloggandet började på 1177.se. Det var när bloggen där avslutades som jag startade denna fortsättningsblogg. För att få en överblick över vilka inlägg som finns där har jag samlat dem i några olika inlägg, utifrån deras tema. Många kunde säkert passa lika bra under en av de andra rubrikerna, men alla finns bara på ett ställe. I varje länklista ligger länkarna kronologiskt. De olika inläggen är: Teorier, förklaringar, och om diagnoserOm mig, om dissociation och sånt som var, Om anknytning, Trötthet, smärta och vardag, Övriga inlägg och Till dig som är liten och finns inuti.

~  * *  ~  * *  ~  * *  ~  * *  ~  * *  ~  * *  ~  * *  ~