Söndag och inget inlägg idag heller

Saknas fortfarande pengar innan förra inlägget är betalt. Så blir inget nytt inlägg idag heller.

Innan nästa söndag kommer månadens pengar från patreon, så nästa söndag blir det en ny text. Kvarstår dock att patreonpengarna räcker till knappt två inlägg i månaden. Men närmaste veckorna ordnar det sig iaf.

(För info om varför jag inte skriver gratis se tidigare inlägg eller tänk bara på att jag faktiskt måste kunna ge min katt mat.)

(För info om hur du ska göra för att få en hemlig present eller ett rabattkupong som gäller i min etsyaffär, se också tidigare inlägg.)

Söndag men inget inlägg

Det finns ett inlägg jag kunde publicerat idag, men eftersom det förra inte är betalt än så blir det inget nytt idag. Skrev lite mer om det tex igår. Kanske blir ett nytt inlägg nästa söndag istället.

Ha det gott /Linnéa

 

Ps och edit: Oops såg att det råkat publiceras automatiskt, men nu är det borttaget. Se det som en bonus om du fått läsa det helt gratis.

Om bidrag och chansen att få en present eller ett presentkort

Jag önskar att jag kunde göra allt jag tyckte var viktigt gratis. Att det inte var några problem. Fast mitt liv är så trist att jag måste prioritera att göra de sakerna som ger mig pengar. Och med prioritera menar jag att det är bara de sakerna som blir gjorda, för sen är kraften slut. Det är tråkigt att pengar är så viktigt, jag tycker verkligen det. Och jag klarar mig ändå inte utan dem.

Så därför kostar inläggen på den här bloggen pengar. Jag publicerar ett, sen väntar jag tills jag fått 150 kr för det innan jag publicerar nästa. Fast helst skulle jag vilja publicera ett inlägg varje söndag, för att hålla någon form av kontinuitet, både för mig och er som läser.

Det går att ge bidrag via patreon. Då dras en viss summa varje månad. När det gäller kontinuiteten här på bloggen är det ju ett bra alternativ. Just nu får jag in 36 dollar i månaden från patreon. Det är strax under 300 kr, eller strax under två blogginlägg i månaden. 76 dollar skulle räcka till ett inlägg i veckan (eller i alla fall till fyra inlägg i månaden, vissa månader har väl fem söndagar). Så det är mitt mål, att få in 76 dollar i månaden där.

Jag förstår verkligen att alla inte har råd att binda upp sig på att ge något varje månad. Men jag vill ändå locka lite extra nu. Om du ger 2 dollar eller mer per månad kan du få en hemlig present som jag skickar med posten. Vill inte avslöja för mycket, men den kan passa både till små och stora delar och min tecknade figur Rutger är inblandad.

Ger du istället 10 dollar eller mer per månad får du en rabattkod som ger dig 100 kr rabatt på vad som helst i min etsy-affär. Du kan då till exempel handla en av mina böcker för mindre än halva priset. Affären hittar du här: etsy.com/shop/regnlund

Och min patreon hittar du här: patreon.com/regnlund

Vill du ge ett bidrag utan att binda upp dig för att ge varje månad är swish det enklaste alternativet. Mitt nummer är då 0704374455.

Ps. Kommer maila er som redan ger bidrag på Patreon och kolla om ni vill ha den hemliga presenten också.

Gott nytt år?

Jag tycker ganska mycket om julen, även om den inte är helt okomplicerad. Nyår är jag mer anti. Det är inte bara det att jag förknippar det med att vara utpumpad efter julen och absolut inte orka nåt mer, och med alkohol och raketer i kombination, vilket är en hemsk kombination. Det är ännu mer allt det här som handlar om att sammanfatta sitt år och se fram emot nästa. Det har så ofta känts bara övermäktigt och tyngande.

Det är bättre nu än det varit, men 2017 har inte varit ett särskilt bra år för min del, mest för att jag varit sjukare i kroppen än jag brukar. I våras och somras på grund av överansträngningar och i höst på grund av en medicin som gav en helt oväntad försämring. Försämringen har känts tung, för till skillnad från när det varit överansträngningar har det inte gått att förstå det. Jag förstår inte det fortfarande. Jo, jag förstår sambandet att jag tog en medicin, reagerade på den, något i mig hamnade i någon form av obalans och därför fick jag en sjukdomsförsämring. Men inte mer än så, och framför allt inte om jag kan göra nåt för att förbättra läget, eller om det överhuvudtaget kommer gå över. Om det kommer gå över, när kommer det göra det i så fall? Det har jag ingen aning om.

Det är ändå inte så intensivt jobbigt som det kunde vara förr, men det är trots allt sådär så det känns lite som överkurs att orka minnas hela sitt år samtidigt. Räcker det inte med att leva det en liten bit i taget, handskas med det som är och ta sig vidare efterhand? Nej, inte på nyår. Då ska man med pompa och ståt sammanfatta och lyfta fram det goda och vara stolt över att man tagit sig genom motgångarna. Och nästa år ska man såklart se fram emot med ljus och hopp.

Jag tycker det är vedervärdigt. Inte varje enskild sak i sig. Det kan visst vara bra att se tillbaka, se vad som hänt, samla sina ljuspunkter och sträcka på ryggen över de kamper man klarat. Och hopp och framtidsljus är såklart bra. Det är mer det här påbudet. Det är inte som att man ska göra det om just idag råkar vara en dag när man befinner sig på en punkt när det passar. Utan man ska göra det bara för att det är ett visst datum.

Det passar mig inte alls. Nyårsafton är sällan en dag när jag mår på ett sätt så det passar att göra bokslut. Och jag är värdelös på att hitta ljus när det är plikt. Hoppet slocknar lätt när det blir som ett tvång att det ska finnas. Och jag vet faktiskt inte vad jag önskar och hoppas av nästa år. Jag hoppas kanske mest att jag ska komma ur den här medicinsvackan och så önskar jag en fungerande jämngrå vardag och att ha kraft över till nåt jag vill göra bara för att jag vill, inte för att det är nödvändigt. Jag vet inte om det är mitt hopp som är skrumpnat och dåligt omhändertaget, eller om det mer handlar om att vara trött på det överdådiga som inte är verklighetsförankrat.

Och jag antar att jag börjar få som tradition att skriva en liten anti-nyårstext på nyår istället. Och det får väl vara så. Får vara som det är. Den som vill hitta nyårstexter som är på det där normalt hoppfulla sättet kan säkert hitta dem nån annanstans utan problem.

Jag är glad att det här året är slut nu, allra mest ska det bli skönt att få slippa det. Och ett nytt år är väl hoppfullt nog i sig. Att det kommer mer tid, att jag får mer tid där saker kan hända. Oavsett vad det nu är.

Jag önskar er som läser en kväll av lagom mycket firande, vad det nu är. Att ni ska vara på platser och bland människor där ni kan känna er trygga, där raketer inte får PTSD-symptom att flippa och där året kan ta slut utan att det blir alltför slitsamt. Och jag hoppas att det kommer en ny morgon, när solen går upp och livet går att leva. Där saker kanske blir bättre, eller inte, men där tiden och livet finns.

Att ta tag i bloggen

Jag har tänkt rätt mycket på den här bloggen de senaste veckorna. För det blir liksom inte av att sätta mig och skriva, och så tänker jag samtidigt att det är ok för att jag är så trött och inte orkar, och att det är dumt för att jag vill och borde. Det blir dåligt samvete av det, fast jag bestämt att det får bli när det funkar.

Och jag har tänkt rätt mycket på vilka saker jag gjort i höst, och varför de blivit just de sakerna som blivit av och inte andra. Jag tror man kan sammanfatta det med att jag gör det jag bestämt att jag ska göra. Antingen om det är för att det är studierna som jag måste fixa för att få studiemedel till våren (och ha råd att betala hyran och sånt där som är rätt högprioriterat), eller om det är nåt annat jag valt att ta på mig. Nästan allt som varit lite extra eller sånt jag kan ta tag i när det finns tid och kraft över har inte blivit av. För visst har det funnits tid över, men verkligen inte kraft. Så när jag harvat mig igenom mina att göra-listor så har jag struntat i resten.

Har tänkt på det och tänkt på om jag ska bestämma mig för att strunta i den här bloggen. Jag kanske inte kan trycka in den på mina att göra-listor när jag är så sliten som jag är nu. Fast när jag tänkte mer på det så tror jag inte det är sant. Det tar inte så lång tid att skriva ett inlägg (inte de flesta inläggen i alla fall), och de spelar stor roll för mig. Så det ger ju nåt också. När jag grunnat på det så kom jag fram till att jag kan fixa ett inlägg i veckan. Jag fixade så det kunde komma tre i veckan på 1177-bloggen, och innan det kunde jag få ihop till ett i veckan på min gamla blogg. Det är inte precis som att jag mått bra hela tiden då. Men jag hade bestämt mig. Och hade kommit igång. Jag har nog varken riktigt kommit så långt som till att bestämma mig för en riktig form för den här bloggen, eller kommit igång med den. Det var en dålig och rörig tid att avsluta och börja på nåt nytt, när jag avslutade med 1177. Och hösten har inte varit bra. Så det är inte konstigt att det blivit som det blivit.

Men jag har tänkt på det nu. Och kommit fram till att jag vill bestämma mig för att skriva, och vill komma igång. Att jag tror på min förmåga att hålla liv i bloggen sen då, om jag bara tar de två stegen. Så nu gör jag det.

Söndag får vara blogg-dag, och vartannat inlägg får vara till små som finns inuti och vartannat mer vuxna texter. Och nu finns det betalt för några stycken inlägg, så jag kan publicera några på de pengar som kommit in. Men kommer det en söndag och det inte ramlat in tillräckligt med pengar för inlägget, så postar jag ett kort inlägg och skriver det, och så skickar jag iväg själva inlägget när det förra är betalt. För det är så formen är, jag publicerar ett nytt när det förra blivit betalt. Det går att läsa mer om den formen här.

Och nu ska jag ta tag i att skriva ett nytt inlägg, ett som handlar om nåt annat än själva bloggandet, så det första söndagsinlägget kommer redan idag.