Till dig som är liten och finns inuti

Till dig som är liten och finns inuti. Upp och ut.

Hej

Vet du, ”upp och ut” är ett av mina favoritcitat ur böcker. Jag tänker ofta på det, fast vet aldrig om nån annan skulle fatta det, så jag säger nästan aldrig det. Det finns i en bok som heter Kalle och chokladfabriken. På slutet när pojken fått reda på att han ska få hela chokladfabriken åker de i den märkvärdiga glashissen igen. De har gjort det tidigare i boken också, den kan åka åt alla olika håll och har så många olika knappar att hela väggarna är fulla. Men där på slutet, när han fått reda på att han ska få fabriken, då trycker de på en knapp där det står ”upp och ut”. Eller, det är inte pojken som gör det, det är den konstiga och ganska roliga mannen som har fabriken. Willy Wonka. Han är nästan barnsligare än ett barn och verkar mycket förtjust i att få använda knappen. Jag tror inte att han gjort det någon gång alls innan. Och det är inte så konstigt, för när han tryckt på knappen åker hissen i full fart rakt upp, slår sönder taket och flyger ut i världen. Den har väl några propellrar eller något, det går bra, jag minns inte riktigt hur det funkar. Minns mest att pojken blir orolig. Vem skulle inte bli det om man stod i en hiss som satte full fart rakt mot taket för att sen slå sönder det? Jag skulle bli rädd i alla fall. Och jag minns ännu mer känslan av befrielse och hur det är massor med luft runt dem sen. De flyger ju i en glashiss. Och hela stan ligger under dem och.. ja.. jag förknippar det så mycket med att vara ute i världen och känna att världen är ens. Inte bara min, men min också. Och att det är något stort och lite förtrollat och helt fantastiskt. Upp och ut. Fast kanske ingen fattar det om jag bara säger ”upp och ut”, de kanske inte tänker på den där knappen utan bara tänker att jag är tråkig och tjatig och inte tycker att man ska ligga i soffan hela dagen liksom. Svårt ibland, att alla inte vet samma saker och tänker på samma. För ibland orkar man ju inte förklara, ibland vill man bara kunna säga ”upp och ut” och att den andra ska förstå att man menar den svindlande känslan som pirrar i magen som när man åker karusell fast bättre, och helt plötsligt inte bara har fått en chokladfabrik utan är ute och har hela världen framför sig.

Fast idag kanske det är lite av det tjatiga med. Lite både och. ”Upp och ut” sagt på ett trött sätt och sagt med det där pirret i magen. Jag ska åka tåg. Ska till Malmö och träffa vänner. Egentligen är det kanske inte en så stor och konstig sak, fast det är det lite ändå. För att jag saknar dem och staden så mycket, och jag är så trött och orkar så lite. Jag åker rätt sällan nånstans, och ibland blir jag så sjuk så det bara blir jobbigt att vara iväg. Idag vill jag att det ska bli mest av det ljusa, fria, att känna att jag slår igenom taket och kommer ut i världen, med massor av luft runt mig och kanske något moln, och framför allt massor av frihet och liv och nånslags lycka.

Jag vet inte än hur det blir. Ganska ofta blir det lite av varje. Det är därför det känns som både trött och svindlande ljust i de där orden idag. Jag blir nog både glad och sjuk av det. Fast det får vara ok, för det är så det är. Jag kan inte välja att ha en kropp som orkar, kan bara välja vad jag ska göra när det är som det är. Idag vet jag valet. Upp och ut.

Vi hörs nästa vecka
/Linnéa

Kommentera

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.