Trauma och trötthet: PTSD och stress, en reflektion

I de två senaste inläggen har jag gått igenom lite av vad stress är. (Inläggen finns här: Vad är stress? och här: Vad händer i kroppen vid långvarig stress?) Anledningen till att jag gjort det är för att jag insåg att jag måste börja där för att kunna koppla ihop trauma och trötthet. Mycket av tröttheten man kan få pga trauma hänger nämligen ihop med stress.

Det borde kanske inte vara så förvånande, det heter ju posttraumatisk STRESS till exempel. Traumaskador är på många sätt stresskador, skador som man fått av den extrema stress som ett trauma innebär.

I det här inlägget tänkte jag bara göra en snabb reflektion över hur de saker jag skrivit om i de senaste tre texterna hänger ihop, visa att de gör det.

I inlägget om vad stress är skrev jag att det är långvarig stress man kan bli sjuk av. PTSD är ett syndrom man kan få av extrem stress, men tillståndet innebär också stress, och det är en stress som varar under lång tid. Om man ser till stressorer kan man hitta en mängd av dem som antingen är en del av PTSD eller vanliga för människor med PTSD.

Att bli triggad är en stressor, och att leva med rädslan för att man när som helst kan bli triggad in i flashbacks är en annan. Jag har inte sett någon formulera det som att flashbacks är stressorer, det är väl ett ord som man brukar använda för mer vardagliga saker. Men om man tänker på saken är det klart att flashbacks är stressorer. Ett trauma innebär att man utsätts för en extrem stress, och en flashback innebär att man återupplever traumat. Även om återupplevandet kan vara av bara fragment av traumat brukar flashbacks innebära en väldigt stor stresshöjning. Mardrömmar som innehåller invaderande minnen är stressorer på samma sätt och sömnproblem av olika slag kan absolut ses som stressorer.

Att försöka hålla ihop, ha en fungerande yta, klara det som måste klaras i en vardag, kan vara så ansträngande om man lever med PTSD att egentligen alla delar av det kan ses som stressorer. Hypervigilansen som gör att man har nerverna på utsidan eller är extra känslig för alla tecken på hot, gör att till exempel att vara hemifrån eller vara bland andra människor i sig kan vara stressorer, även om inget händer eller man inte hamnar i flashbacks.

Ofta är man beroende av vård och myndigheter, och förutom att det kan vara extra stressande som traumatiserad att vara beroende av någon som är i auktoritetsställning, så får man tyvärr ofta räkna med att bli misstrodd, dåligt bemött och liknande, vilket såklart också är stressorer, både när det händer och när man oroar sig för att det ska hända.

Har man en dålig ekonomi för att man behöver vara sjukskriven, inte klarar att jobba heltid eller lägger alla pengar på terapi, så kan det vara ytterligare en stressor.

Har man blivit traumatiserad av någon man haft en nära relation till kan det leda till att man har dåliga relationer till exempel till andra i familjen, vilket är en stressor till. Och har man komplex PTSD med dissociation, eller om PTSD är nytt för en, så kan man ha svårt att förstå vad som händer och varför, och ovissheten är också en stressor.

Säkert finns det många fler exempel på vad som kan vara stressorer vid PTSD, det är i alla fall helt klart att om man har PTSD så lever man med massor av stressorer.

Tänker man på PTSD utifrån modellen om tre olika faser av stress, så kan man se det som att man i PTSD hela tiden rör sig mellan alarmfas, motståndsfas och utmattningsfas. I hyperviligans och när man blir triggad är man antingen nära eller mitt i en alarmfas, i flashbacks, mardrömmar eller dissociativa reaktioner kan man vara i motståndsfasen, och när man väl lyckas ta sig ur det hamnar man i utmattningsfasen.

Som faserna är beskrivna tror jag det är tänkt att de ska vara en lite längre tid, men som jag upplevt PTSD har det ofta handlat om att kastas mellan alarm och motstånd, och någon gång ibland hinna fram till utmattningsfasen. Sällan har det funnits tid att återhämta mig innan jag hamnat i en ny alarmfas.

Bristen på återhämtning i utmattningsfasen är det som gör att vi riskerar att bli sjuka av stressen. Det är inte så svårt att se att PTSD är ett tillstånd som inte bara skapats av stressen som trauman innebär, utan också ett tillstånd som med alla sina stressorer och det eviga pendlandet mellan alarm- och motståndsfaserna innebär en stor risk att man blir sjuk av den stress tillståndet innebär.

Balansen mellan energimobolisering och anabolism kan vara störd under lång tid, regleringssystemen kan sluta fungera normalt pga de stora påfrestningarna, och man kan även på andra sätt påverkas rent fysiskt. Det kan innebära att man blir sjuk på olika sätt, och bland annat kan man drabbas av olika typer av trötthet, som vid utmattning, fatigue och kanske också kronisk trötthet.

 

Kommentera

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.