Till dig som är liten och finns inuti. Hej!

Hej!

Nu är jag tillbaka. Det känns som att det mest är det jag sagt på den här bloggen. Att jag är tillbaka och sen att jag ska vara borta lite. Fast nu var jag ju borta jättelänge, och nu tror jag faktiskt att jag är tillbaka på riktigt.

Dessutom har jag bestämt annorlunda nu. Jag har bestämt att det ska komma brev varje torsdag igen och att de kanske bara blir korta. Som vykort kanske mer än brev, i alla fall ibland. Men att de ska komma varje torsdag. Att det får vara strunt samma om de stora betalar för inlägg, de får ha sina inlägg på söndagarna och betalar ingen så får de inga inlägg heller, men breven kan komma ändå. Eller vykorten, eller vad det nu blir om det är kort och inte står så mycket som i ett brev. För jag saknar att ha breven på bloggen, saknar att skriva dem och tänka på dem. Så nu är det så, nu ska jag göra så, för det tycker jag känns bättre. Bättre med bara lite men att det blir varje vecka.

Hur har din sommar varit? Har du haft det bra? Har du fått glass och semester och såpbubblor? Eller nåt annat som känns bra, som du tycker om?

Jag hoppas det. Jag hoppas ju alltid att du ska ha det bra, att du ska få vara trygg och ha sånt som är ljust och känns snällt och mjukt inuti.

Jag har inte haft det så bra på sommaren, för jag har varit rätt sjuk i kroppen och så blir jag ännu sjukare när det är så varmt. Så jag har känt mig ganska instängd i det sjuka, som att jag inte kan få komma loss och slippa, utan att det bara blir sämre hela tiden. Och som att jag bara väntat och väntat på att det ska bli bättre och värmen tog nästan aldrig slut. Fast nu är det bättre med värmen och bättre med mig. Och så skriver jag till dig igen, och det blir jag glad av.

Vi hörs igen nästa vecka

Hejdå
från Linnéa