Övrigt

Om bidrag och chansen att få en present eller ett presentkort

Jag önskar att jag kunde göra allt jag tyckte var viktigt gratis. Att det inte var några problem. Fast mitt liv är så trist att jag måste prioritera att göra de sakerna som ger mig pengar. Och med prioritera menar jag att det är bara de sakerna som blir gjorda, för sen är kraften slut. Det är tråkigt att pengar är så viktigt, jag tycker verkligen det. Och jag klarar mig ändå inte utan dem.

Så därför kostar inläggen på den här bloggen pengar. Jag publicerar ett, sen väntar jag tills jag fått 150 kr för det innan jag publicerar nästa. Fast helst skulle jag vilja publicera ett inlägg varje söndag, för att hålla någon form av kontinuitet, både för mig och er som läser.

Det går att ge bidrag via patreon. Då dras en viss summa varje månad. När det gäller kontinuiteten här på bloggen är det ju ett bra alternativ. Just nu får jag in 36 dollar i månaden från patreon. Det är strax under 300 kr, eller strax under två blogginlägg i månaden. 76 dollar skulle räcka till ett inlägg i veckan (eller i alla fall till fyra inlägg i månaden, vissa månader har väl fem söndagar). Så det är mitt mål, att få in 76 dollar i månaden där.

Jag förstår verkligen att alla inte har råd att binda upp sig på att ge något varje månad. Men jag vill ändå locka lite extra nu. Om du ger 2 dollar eller mer per månad kan du få en hemlig present som jag skickar med posten. Vill inte avslöja för mycket, men den kan passa både till små och stora delar och min tecknade figur Rutger är inblandad.

Ger du istället 10 dollar eller mer per månad får du en rabattkod som ger dig 100 kr rabatt på vad som helst i min etsy-affär. Du kan då till exempel handla en av mina böcker för mindre än halva priset. Affären hittar du här: etsy.com/shop/regnlund

Och min patreon hittar du här: patreon.com/regnlund

Vill du ge ett bidrag utan att binda upp dig för att ge varje månad är swish det enklaste alternativet. Mitt nummer är då 0704374455.

Ps. Kommer maila er som redan ger bidrag på Patreon och kolla om ni vill ha den hemliga presenten också.

Att vara flera inuti · Till dig som är liten och finns inuti

Till dig som är liten och finns inuti. Nya människor.

Hej

Hur har du det idag?

Jag försöker skaka liv i mig så jag orkar med att det är en ny termin. Det går sådär. Lite bra och lite dåligt. Ofta vill jag sova jättemycket och inte behöva tänka så värst mycket alls.

Nu i slutet av veckan har jag varit iväg på en skola där jag ska läsa en ny kurs. Jag har aldrig varit där förut och aldrig träffat de människorna. Men det var fint. Både att träffa nya människor och att vara där.

Jag tänkte på det idag, när jag tänkte på vad jag skulle skriva till dig. Hur är det för dig att träffa nya människor? Det kan ju vara svårt nog om man bara är sådär vanligt nervös av det, och jag tycker det blir svårare till exempel om man är så trött i huvudet som jag är. Blir svårt att orka till exempel tänka på vad man ska säga och äta mat samtidigt, fast alla verkar tro att man kan orka båda utan problem.

Om man är fler inuti kan det ju vara jobbigt på massor av fler olika sätt. Får du träffa människor utanför kroppen för de andra delarna till exempel? Eller blir de arga om du nån gång tittar fram? Och vill du? Känns det som en bra sak att få träffa människor, eller bara hemsk? Det är inte konstigt om människor gör att man bara vill skydda sig eller fly, inte om andra gjort en illa många gånger och på många sätt.

Om du vill och får träffa andra, finns det någon du kan träffa? Någon som förstår sig på dig? Som inte tycker att du är konstig och undrar var den vuxna tog vägen? Finns det någon som ser dig och varför just du är bra och viktig, och som tycker om just dig?

Jag hoppas ändå det. Även om det är svårt och kanske känns omöjligt. Och även om andra inuti kanske skriker att du inte får vara framme och även om du är rädd. Trots allt det hoppas jag att du får träffa andra människor och känna att de tycker om dig. Jag tror att det är viktigt med bra människor. Såna som inte gör illa. Som är trygga på riktigt, inte bara låtsas.

Jag hoppas det eftersom jag tror man måste lära sig nytt liksom. Om man har lärt sig att alla människor är hemska och att man måste skydda sig så har det sina skäl. Det är inte konstigt att det är så man lärt sig. Det var nog sant dessutom, alla människor du träffade kanske var på såna sätt så du var tvungen att skydda dig. Då var det ju sant. Fast samtidigt var det inte helt sant och är kanske ännu mindre sant nu. För de människorna du träffade var ju inte alla människor som finns. Och nu kanske nån av de som är stora inuti kan hjälpa dig att hitta människor som inte verkar farliga.

Man ska inte lita på vem som helst, det kan bli dåligt då. Fast att aldrig lita ens lite på någon gör en väldigt ensam. Det är läskigt att försöka lära sig nytt, ifall det nya är sånt som att människor kan tycka om en (och kan göra det utan att samtidigt göra en illa), att de kan hjälpa, vara snälla, trygga. Och det är inte alls konstigt att det är läskigt. För om det inte är sant så kan man ju råka illa ut. Om det nya som handlar om att människor kan vara trygga inte stämmer, då riskerar man väldigt mycket. Faktiskt riskerar man mycket bara genom att chansa på att det kan vara så och försöka träffa någon, om man är liten och finns inuti.

Och jag hoppas ändå att det ska vara möjligt för dig. Inte att du ska vara framme med vem som helst eller att ni inte ska vara försiktiga. Men att du ska få känna några andra människor och att det ska vara såna som är bra för dig. Som gör att det känns som att det är lättare att leva och lättare att vara du.

Fast det kanske inte är rätt läge just nu. Är det för hemskt att våga eller om det inte finns nån man vill träffa så är det inte rätt sak att göra. Jag bara tänkte på det, eftersom jag träffat nya människor nu.

På den nya kursen jag ska gå så ska vi lära oss lite mer om fotografering. Så jag försöker lära mig de olika knapparna på min kamera och vad som händer om man ändrar inställningarna. Katten var snäll och ställde upp som modell. Det är tur för mig att jag har henne. Och jag är glad för att jag kan träffa nya människor med, även om jag är trött och inte säger smarta saker för att mitt huvud inte räcker för det.

Nu ska jag gå och äta. Och kanske klappa katten. Vi hörs igen om två veckor.

Värme och allt snällt till dig
/Linnéa

Ps. Vill du hitta alla brev som finns på bloggen kan du gå till menyn (knappen för att komma dit ser ut som några små streck) och välja kategorin Till dig som är liten och finns inuti, så kommer de fram.

Ps 2. Är du en stor som läser detta och gärna vill att jag ska posta en ny text om integration nästa söndag (om en vecka) så får du gärna ge ett bidrag. Det saknas 112 kr för att jag ska kunna publicera det. Du kan läsa mer om upplägget för bloggen och hur du kan ge bidrag här.