Till dig som är liten och finns inuti

Till dig som är liten och finns inuti. Jag har inte försvunnit.

Hej

Hur har du det? Vet du, flera gånger i veckan tänker jag att jag ska sätta mig och skriva saker till den här bloggen. Tänka på vad jag vill säga, skriva några färdiga inlägg och sen kanske några tankar som ska bli inlägg en annan gång. Så som jag brukar göra. Fast det blir inte. Jag vill, men det blir inte ändå.

Jag är så väldigt trött i huvudet. Så jag gör det som är nödvändigt, jag läser böckerna till min skola och tar hand om katten, jag lagar lite mat ibland och tar en promenad nån gång, försöker orka simma så jag inte ska få för ont i kroppen. Det hjälper att simma, tycker jag. Fast sen går det inte, att göra nåt mer. Det kvittar vad jag tänker och vill och om jag saknar att göra det. För jag är så trött så att orden bara ramlar omkring och blir huller om buller i huvudet, och helst vill jag bara sova eller gråta och ännu hellre vill jag kanske bara slippa typ allt.

Om jag försökte tvinga mig att skriva då eller tänka på vad jag skulle skriva så skulle det inte bli bra. Så jag tänker hela tiden att jag ska göra det en annan dag. Och en annan dag. Skjuter fram det. Och så blir det inte.

Det blir inte ett så långt inlägg idag, för jag är fortfarande för trött i huvudet för att skriva nåt särskilt eller tänka på nåt svårt. Jag ville bara säga att jag inte glömt dig. Och att jag skriver mer en annan dag, när jag mår lite bättre. Den där andra dagen kanske inte blir på ett tag, jag vet inte. Fast jag vet att jag saknar att skriva på en sån här blogg och att jag irriterar mig på att jag inte kommit igång, på att jag inte orkar, inte klarar det jag vill och på nåt sätt behöver.

Men det är som det är. Jag är här, fast jag har inte så många ord. Vi hörs en annan gång.

Värme /Linnéa

Ps. Fixat en massa med min minivärld. Finns hus och allting nu.