Förklaringsförsök · På 1177.se · Teorier · Trötthet

Men det går ju inte! (om begränsad ork)

Nog med bilder av flaskor nu, och nog med referat av andras tankar och förklaringar. För min del är det de jag skrivit om som hjälpt mig mest, på olika sätt.

Och samtidigt: det räckte ju inte. Jag har full förståelse för om du är irriterad på mig nu och tycker det verkar som att jag tror att om man bara anstränger sig lite så går det att få ett liv som funkar, där man räcker, där det är förutsägbart och går att planera vad orken ska gå till.

Jag vet att det inte alls är så enkelt. Vet att PTSD och dissociativa symptom av olika slag kan vara nog för att tömma en på kraft, och effektivt förhindra återhämtning. Vet att det kan betyda panik att ens försöka slappna av, att kroppsminnena kan ta över helt om man försöker känna efter hur trött man är, och att sömnen kan slås i småbitar av mardrömmar och återupplevanden.

Vi var inte så många delar, så jag tror att det kan vara mycket värre än det var för oss, men det är frustrerande när all kraft går till inbördes konflikter och när nån annan del tar över och använder den kraft som finns till nåt annat som man själv tycker är meningslöst, medan det blir omöjligt att orka det man verkligen behöver. Som att tex handla mat eller betala sina räkningar, eller orka sitta på bussen på vägen till terapin. Att aldrig veta hur många skedar man ska ha, hur tom flaskan är, aldrig kunna bestämma att man ska pejsa sig genom dagen på ett klokt sätt.

Det är inte alls lätt, det var inte det för mig heller. Men jag behövde de där tankarna som andra tänkt, för att kunna börja förstå hur jag funkade med kraften. För att få lite ordning på vad som var vad, att mental trötthet inte är depression och att en bristande återhämtningsförmåga inte är samma sak som en droppande kran. Efterhand som jag förstått mer har jag kunnat ta klokare beslut, undvika de värsta sakerna och göra mig mindre illa.

Men det tog väldigt lång tid innan det ens började bli balans, och helt ärligt var balans inte möjligt så länge jag var flera delar och hade flashbacks nästan hela tiden. Kanske hade det kunnat bli det om jag fått bättre hjälp och mer stöd i det, men som det var så var det inte möjligt. Så mycket av det som handlade om brist på kraft var ett oförutsägbart kaos.

Så nej, jag har inte menat att säga att det är lätt att förstå sig på sig själv, beräkna, planera, hamna i balans, inte göra av med mer än man har och sådär. Jag ville bara dela med mig av de saker som varit viktiga bitar för mig, för att ens ha en chans att börja komma i närheten av att hitta balansen. Och jag tror inte det är kört. Inte för dig heller. Balans kanske är ett för stort mål, men jag tror att varje litet steg som handlar om att ta hand om sig lite mer och göra sig lite mindre illa, är en stor och viktig sak.

Kommentera

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.