EP och ANP (igen)

Teorin om strukturell dissociation har hjälpt mig en hel del, för att den gör PTSD-dimensionen av att vara splittrad begriplig för mig. Alltså hur en värre form av PTSD kan leda till att man känner det som att man är flera inuti. (Jag har skrivit kort om det här.)

Jag behövde nog det rätt mycket, för jag blev lättad när jag hittade och läste om den teorin. Fast på andra sätt passar den inte mig helt, teorin. Kanske för att den bara är en teori, teorier har alltid brister.

Det här med EP och ANP tycker jag är svårt. Jag förstår ju det när jag läser. Fast samtidigt förstår jag det bäst när jag tänker på enkel PTSD. Då blir det så tydligt med en emotionell del och en till synes normal/vardagsdel och de mekanismer som blir.

När det är mer komplex traumatisering tycker jag det med EP och ANP blir svårare att förstå. Ok att man kan ha flera olika delar av varje typ, och kanske att jag läst för lite om teorin, för den blir liksom ingen riktig förklaring till varför det skapas flera ANP. Teorin säger att det kan hända, men.. jag greppar inte varför utifrån dess idé.

Ännu värre blir det med EP-delar som blir mer tredimensionella och tex har egen jagkänsla. Alltså emotionella delar som i huvudsak är bärare av traumaminnen, fast ändå inte riktigt bara, för de upplever sig som nån egen med.

För mig blir det svårt att riktigt få ordning på, och tänka att en utvecklad EP-del med jagkänsla är ungefär samma sak som det man har kontakt vid i flashbacks vid enkel PTSD.

Det kanske borde finnas fler olika sorters delar, man kanske kunde kalla mellan-varianterna för nåt annat? Det blir så grovhugget om det bara ska finnas EP och ANP, om man ska ha det till att göra sin egen verklighet begriplig.

Det kanske redan finns. Alltså texter utifrån den teorin som definierar olika sorters delar mer nyanserat. Jag antar att jag gjorde som vanligt, dök ner i teorin när den gav mig nåt jag behövde, och sen när jag kände mig mer och mer fel och som att jag inte passade in och som att jag inte får höra hemma där heller, så slutade jag läsa om den.

Det har blivit ett sätt att skydda mig att göra så, förut kunde det bli så destruktivt att läsa om teorier och uppleva mig som fel, som att jag inte ens kan vara skadad på ett rätt och begripligt sätt. Nu kan jag i alla fall ta till vara på det som hjälper mig, och sen får resten vara. Fast det är ju svårt att veta då, vad som finns om man beger sig längre in i teorin.

Jag ville i alla fall skriva det, för min spontana indelning med mina delar har varit skuggor och delar. Delarna har varit de som haft jagkänsla och egen förståelse och egna upplevelser av världen på olika sätt, och skuggorna har varit fragment av mig som burit på minnen. I några texter har jag skrivit slarvigt som att de jag tänkte som delar var synonymt med ANP och de jag tänkte som skuggor var EP.

Jag tror inte det är sant. Delarna uppfyllde nog inte kriterierna för ANP riktigt, inte alla av dem i alla fall. Jag vet inte riktigt. Jag orkar inte bry mig längre, om det där att försöka trycka in mig i teorier när det inte känns som att de riktigt passar. Men ville säga att jag varit slarvig i texterna och nog förenklat det lite väl mycket.

(Mer om att inte känna det som att jag passar in i teorier och alltid känner det som att jag är fel har jag skrivit om under den första tiden här på bloggen.)

Kommentera

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.