På 1177.se · Trötthet · Vardag

Ett nytt år? Ett helt? Puh.

Jag gillar inte nyår. Jag vet att jag skrev det i förra inlägget också. Men jag gillar inte det här med att få ett nytt år heller. Det är liksom för stort, för mycket. Jag blir helt trött bara av att försöka förhålla mig till ett helt år, och reagerar mest med att vilja ge upp.

Det verkar skönt att vara en sån som kan kvittra om allt det ljusa och alla möjligheter man förväntar sig av det nya året. Jag är inte en sån. Jag kanske mår för dåligt för det, eller så är jag inte en sån oavsett.

Det är inte att jag förväntar mig att året bara ska bli svårt, tungt och smärtsamt. Jag förväntar mig ljus och glädje med. Utveckling och lust. Varma solstrålar mot huden på våren, ljumma regn på sommaren, sprakande färger på hösten. Människor och liv.

Det är bara att det blir för mycket. Kanske för det jag räknar med kommer vara för mycket, det som kommer göra för ont, och de perioder jag kommer vara för trött för att egentligen orka nåt alls, men ändå behöver fortsätta. Jag klarar inte att rymma ett helt år samtidigt.

Så jag försöker strunta i det. Försöker börja här och nu, ta den närmaste tiden, se på vad jag behöver för att den ska kunna funka. Jag ändrar om lite i mitt hem, letar efter kurslitteratur, testar en ny medicin för att magen ska lugna sig lite. (Ser till att en läkare och inte bara jag definierar det som ”förmodligen ibs” innan dess.)

Jag tänker på vilka övningar jag behöver göra med den begränsade kraft jag har, för att stärka kroppen så den bäst orkar det jag behöver. Nu när jag har tid och ork att tänka på det, och kanske omvärdera vad som är viktigt.

Jag hittar nya appar, som hjälper lite. En som räknar hur mycket jag dricker (det blev viktigt med den nya medicinen), en där jag kan kryssa av de övningar jag gör. Jag lägger in saker i kalenderappen som jag har sen förut och är nöjd med, där jag kan använda färger och lätt kan byta mellan dag, vecka och månad, och få bra överblick.

Jag har gått tillräckligt mycket i kbt för att det ska gå nästan av bara farten att sätta några mål för den närmaste månaden, bryta ner det jag behöver nå i lagom små delar som kan utvärderas sen.

Jag är väldigt effektiv med sånt nu, och det är det tryggaste jag kan göra här, nu, i det nya året. Det är en förberedelse för den nya terminen som inte kommit än, men som jag redan vet kommer vara för mycket. Att försöka hitta struktur och val nu, så jag inte behöver börja sen, bara fortsätta. Det tar mycket mer kraft att börja, att kunna se vad som är viktigt och vad som är rimligt. Jag gör mig den tjänsten, att få slippa det sen. Ett tag.

Jag gör det för ett tag nu, och det räcker så. Jag behöver inte veta nåt om hela året än. Tiden kommer lite i taget, så det är ok om jag tar det lite i taget också.

Kommentera

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.