Förklaringsförsök · På 1177.se

Vad är dissociation? Depersonalisation och derealisation

Den vanligaste typen av dissociation verkar vara overklighetskänslor, det som kallas depersonalisation eller derealisation. Depersonalisation är när man själv, ens kropp, tankar, känslor, minnen, något eller allt av det man är, upplevs som overkligt. Man kan känna det som att man är utanför sig själv, som att det som händer en händer någon annan. Man kan vara avtrubbad och inte känna sånt som hunger, smärta, eller andra signaler från kroppen. Man kan vara känslomässigt avstängd, kanske känna sig som en robot. Känna det som att man är i en bubbla.

Hur man upplever tid kan vara konstigt, det som hänt kan kännas väldigt långt borta, oavsett om det hände för en timme sen eller för tio år sen. Det kan vara svårt att sortera och placera saker rätt i tid eftersom känslan av tid är störd. Och det kan vara svårt med minnen eftersom man kan uppleva det som att det inte är en själv det hänt.

Det kan bli svårt med relationer pga overklighetskänslorna, svårt att vara engagerad om man är känslomässigt avstängd, och svårt att känna att det spelar någon roll om man upplever det som att man är i en dimma eller allt känns drömlikt.

Derealisation är liknande overklighetskänslor, men istället för att själv känna sig overklig är det världen runt en som känns främmande och obekant. Andra människor kan kännas främmande även om man känt varandra länge, ens hem kan kännas främmande. Eller så kan allt kännas förvrängt, förstorat, förminskat, suddigt, dimmigt. Inte bara vad gäller synintryck, tex ljud eller dofter kan kännas svagt, väldigt starkt eller vara förvrängda.

Dessa typer av overklighetskänslor kan man få av trauman, akut stress eller droger. Det är vanligt att man får det som en del av andra psykiska problem, tex ångest eller depression, men man kan också få det utan att det är en del av något annat.

Man kan ha några få av symptomen jag försökt beskriva ovan, eller alla. Och det kan vara den enda dissociation man upplever, eller så kan man uppleva overklighetskänslorna i kombination med andra typer av dissociation.

**

Vill du läsa mer om depersonalisering finns lite kort information i det här psykologilexikonet.

Det finns en del om det i boken Att hantera traumarelaterad dissociation, färdighetsträning för patienter och deras terapeuter, av Suzette Boon, Kathy Steele och Onno van der Hart.

Jag har tyvärr inte hittat någon bra bok på svenska, och den jag tycker är bäst på engelska är väl inte helt lättillgänglig, men har väldigt mycket och bra information. Det är Feeling Unreal, Depersonalization Disorder and the Loss of the Self av Daphne Simeon, MD och Jeffrey Abugel.

Jag vill också rekommendera forumet på dpselfhelp, där människor berättar om sina erfarenheter av depersonalisation. Bland annat finns det en del ”recovery stories” samlade. (Tänk bara på att det inte är alla behandlingsmetoder det skrivs om som det finns något stöd för att de funkar.)

Har du några lästips om depersonalisation och/eller derealisation får du gärna skriva i kommentarerna.