Hur känns det att vara en människa?

Jag tänkte börja skriva mer om dissociation nästa vecka. Vad det är och hur jag upplevt det. Sånt. Om jag bara har orken att hitta ord. För jag vet att det är svårt. Jag har försökt förut. Det blir ett famlande bland bilder och liknelser. Jag vet att orden viker undan, inte riktigt vill nå dit, till att göra det begripligt. Och jag vet att jag vill berätta, försöka, att det är därför jag är här på bloggen, för att försöka hitta ord trots allt.

Det låter som så enkla frågor; ”Hur känns det att dissociera?” ”Hur är det att vara flera inuti?” ”Hur var det att integreras?”. De är nog ungefär lika enkla som ”Hur känns det att vara en människa?” ”Hur är det att leva?”. Vad skulle du svara på de frågorna? För min del känns det svårt, stort, om man inte ska dra till med nån klyscha på en eller två meningar.

Ibland tänker jag på normens rätt att slippa förklara sig, slippa definiera sig, och tänker att det hade varit så skönt om en ”normal” person som inte är splittrad först satt ord på en del saker, så jag hade något att förhålla mig till, ta avstamp från. Så jag slapp allt detta famlande i luften.

Tänk om någon osplittrad satt ord på hur det känns att bara vara en inuti, och att aldrig ha haft behov av något annat. Tänk om någon som inte traumatiserats beskrivit hur det känns att ha minnena organiserade sådär normalt, hur det känns när de ligger olika långt tillbaka i tiden. Alltså inte liksom i en hög precis här där man är, så det känns som att de händer exakt nu om man närmar sig dem. Hur känns det att lita på att man är välkommen i världen, aldrig överväga om man faktiskt i grunden är defekt, att tro att människor för det mesta vill en väl?

Tänk om förklaringsansvaret var delat. Inte bara den skadades, avvikandes, onormalas. Det hade varit så skönt. Fast jag vet ju att det inte kommer hända. Normativa är normala, det krävs sällan ens någon definition av vad det betyder, det är det avvikande som kräver orden, förklaringarna. Det är väl en del av det privilegium som ligger i den normatives normativitet, att slippa förklara, bara vara.

Kommentera

Denna webbplats använder Akismet för att förhindra skräppost. Läs mer om hur dina kommentarsuppgifter behandlas.