Förklaringsförsök · På 1177.se

Flashbacks och triggers

Man brukar få flashbacks genom att något påminner om ett trauma man varit med om. Det kan vara i stort sett vad som helst; att någon rör vid en, dofter, smaker, färger, en viss film, att något känslomässigt påminner om det som hände, att platsen påminner om det som hände. Det kan vara mycket små saker som sätter igång minnena, ibland märker man själv inte ens vad det är. De sakerna som triggar igång flashbacks brukar kalla triggers. (Och jag vet, det är en väldig massa svengelska nu, men jag vet inga bra ord på svenska, jag tror faktiskt det är de svengelska som är de som oftast används.)

Det är som sagt inte alltid man hinner märka vad det är som triggar en, och flashbacks kan komma helt utan triggers också. Att befinna sig i en flashback är som jag skrev i förra inlägget att återuppleva delar av ett trauma man varit med om. Man kastas alltså tillbaka till det som är outhärdigt för en. Det är inte svårt att förstå att det är skrämmande, och att världen blir skrämmande när man vet att det finns massor av små saker som kan putta en in i det. Att triggers kan finnas nästan överallt, och att man kan råka ut för dem utan att vara beredd eller ens hinna märka vad som händer.

Det kan leda till att man undviker platser, händelser eller saker där man tror att det är stor risk att bli triggad, och i värsta fall kan man isolera sig helt. Flashbacks kan påverka ens liv och möjligheten att få en vardag att fungera i mycket hög utsträckning, och är en del av PTSD. Även om man inte fullt ut uppfyller kriterierna för PTSD så är flashbacks ett vanligt tecken på traumatisering.

(Man kan få flashbacks också av andra orsaker, tex av epilepsi eller av droger. Också då är det återupplevanden av något som tidigare hänt.)

Kommentera

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.