Förklaringsförsök · På 1177.se

Dissociation, hur kan det vara? Depersonalisation (nu)

Att alltid stå en liten bit utanför mig själv. Inte långt borta, bara precis bredvid. En dimension av overklighet som aldrig lämnar mig helt.

Ibland värre, en dimma som sluter sig nära om mig, och som viker in varje tanke och känsla i ett tunt lager dimma, gör dem suddiga, svåra att nå. Håller dem isär. Håller mig isär från mig själv, gör mig till en röra som får kämpa med att sammanfoga saker genom lagren av dimma. Ger mig svårt att greppa sammanhangen, och vad som händer, vad jag säger, varför, vad det sitter ihop med. Vad andra säger och gör brukar vara lättare, men overkligt, och som att det sker på större avstånd än det egentligen är.

Kommentera

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.