Förklaringsförsök · På 1177.se

Depersonalisation som ett skydd mot att bli överväldigad

Ett vanligt sätt att förstå depersonalisation och derealisation är att det handlar om ett skydd mot att bli överväldigad. Att distansen gör att man inte tar in det svåra fullt ut meddetsamma, för att det hade varit för stort för en. Det kan vara om man tex får en cancerdiagnos, råkar ut för en bilolycka, får ett oväntat besked om att någon dött eller utsätts för ett övergrepp. Det kan vara så svåra saker att handskas med, att det skulle få värre effekter att ta in det söndertrasande i det än det får med avtrubbningen.

Så tänker man; ett skydd som slår på.

Det är väl kanske inte en förklaring som funkar för riktigt all depersonalisation, tex om den utlösts av droger verkar det inte vara samma skyddsmekanism, utan något annat. Kanske också när det är en del av en annan psykisk problematik. Men det är ändå vanligt att tänka på det så, som ett skydd. Och det förklarar att det är så väldigt många som någon gång upplever depersonalisering, även om de inte vet att det är så det kallas. En stund eller några dagar i dimma, avtrubbning, med avstånd, overklighetskänslor efter något chockartat. Det är vanligt. Och för det mesta går det över av sig själv. Bara ibland stannar det kvar länge, blir ett problem mer än ett skydd.

Kommentera

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.