Förklaringsförsök · På 1177.se · Teorier

Att vara fel

Jag är på många sätt fel.

Jag har lyckats trassla mig ur det som trasslat sig in i min självbild, det som sa mig att jag var fel för att jag var jag, det som definierade mig som problemet. Det är inte det jag menar nu.

Jag menar: jag passar inte in i modellerna, teorierna, diagnoserna. I förståelsen för hur saker ska vara, vad som ska hända, på vilket sätt. Jag klarar för mycket och för lite, är för trasig och för hel. Jag hamnar alltid lite bredvid. Är ofta lite svår att förstå, det verkar vanligt att tycka att det inte går att relatera till min verklighet.

Det är en sorg i sig, en smärta att ta hand om. Nu när jag tänkt på att börja skriva här har jag tänkt på det igen. Att det är så, och om det ändå är en bra idé att jag skriver, tar plats, blir hörd. Kanske nån annan som är ett bättre exempel skulle passa bättre, förklara bättre, vara bättre? Någon som är mer som i böckerna, lite mer begriplig.

Fast kanske är det just att jag inte riktigt passar in som gör min berättelse värdefull. Inte mer värdefull än någon annans, men värdefull på sitt sätt. För att jag tror att vi ändå är rätt många som hamnar utanför modellerna. Som inte riktigt passar in i teorierna. Som har svårt att göra oss förstådda, bli trodda, bli sedda i hur det är för oss.

En berättelse som handlar om just det kan vara viktig för att det är så lätt att tro att man kan diagnostisera och sen veta vad det är man sitter med, vad som ska behandlas, lösas, hur problemen ser ut. Kanske både för den som är patient och den som är behandlare. Som att man kan slå upp det i en bok och hitta den rätta manualen.

Jag tror att en av de viktigaste sakerna om man ska möta någon som skadats är att möta just den personen. Lyssna med öppenhet och varsamhet, vara lyhörd och följa med, och vara beredd på att man kan hamna på en plats man inte ens visste fanns, eller som ser ut på ett annat sätt. Även om det är skrämmande i sin oförutsägbarhet.

Det finns metoder och modeller, teorier som ger viktig kunskap och förståelse. Men kanske att allt inte kan rymmas där, kanske kan det komplexa aldrig helt avbildas i en modell, hur bra den än är.

I min berättelse är det väl bara jag som ryms. Men kanske att den inte behöver vara sämre för det. Det kan vara så att den bär en egen viktighet och tyngd.

Kommentera

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.